Världsekonomin är på väg in i en svagare konjunktur. Jättefrågan i dag gäller hur djup nedgången blir och hur långvarig. De flesta prognosmakare talar, som vanligt, om en kort och inte särskilt djup nedgång. Men pessimisterna ser tecken på en kraftig nedgång som kan bli långvarig. Framför allt saknar riksbankerna kraft att sänka räntorna drastiskt som vid tidigare recessioner. Regeringarna är ofta starkt skuldsatta och kan inte använda statsutgifter för att få snurr på hjulen i ekonomin. Exemplet Japan nämns allt oftare. Landet hade i åratal en hög tillväxt. Sedan avreglerade man kreditmarknaden. Aktiekurser och fastighetspriser steg över alla bräddar. När baksmällan sedan kom fortsatte eländet i åratal och ekonomin lever fortfarande efter 25 år bara tack vare konstgjord andning i form av statlig rekordupplåning. Statsskulden uppgår till 250 procent av BNP. Jämfört med EU kravet som är 60 procent och Sverige med under 40 procent.
Många ser den hårda låsningen inom EU till en extremt låg inflation som en huvudorsak till varför penningpolitik nu är verkningslös. Om man haft en normal inflation på 2 till 4 procent skulle räntorna ha legat på 4-7 procent och man haft utrymme att sänka dem med uppåt 5 procent. En högre inflationstakt hade också underlättat högre kvinnolöner. Nu saknas denna viktiga konjunkturregulator. I stället verkar räntorna på statens långa upplåning vara helt på tok. Svenska staten kan få låna på 30 till 100 år räntefritt eller tom med negativ ränta det vill säga de som lånar ut får mindre tillbaka än vad de lånat ut. Detta strider mot all historisk erfarenhet. Traditionellt har ekonomer utgått från att människor upplever konsumtion i dag som mer värd än konsumtion i en ofta osäker framtid. Detta leder till att räntor ska vara positiva.
Med negativa räntor som i dag vänds världen upp och ned. De som lånar ut till 100 år till negativ ränta har inte bara brist på alternativa satsningar, utan måste nog förutsätta att tillväxten blir negativ. Man kan lätt hitta exempel på företag eller personer som kortsiktigt accepterar negativa räntor. Alternativet att ha stora belopp hemma i madrassen är avskräckande. Nog vore det intressant att få reda på vilka det är som nu satsat många miljarder i värdepapper som långsiktigt ger negativ ränta. Vad vet de om framtiden?
I Sverige görs stora samhällsinvesteringar utifrån ett realt avkastningskrav på 3 till 4 procent. Om nu staten kan låna till negativa räntor förändras alla investeringskalkyler. Kanske tom ett sådant riskprojekt som snabbtåg mellan Stockholm och Göteborg då blir lönsamt.
fil dr nationalekonom