LIBERAL KOMMENTAR

Ekonomisk tillväxt är ett långdistanslopp utan spurtpriser. Orden är John Hasslers, professor i ekonomi vid Institutet för Internationell Ekonomi. Vid ett seminarium på tankesmedjan Fores (17/9) utvecklade han sina tankar kring Sveriges BNP-tillväxt.

Hassler har i flera år varnat för att prognoserna för de kommande åren ser svaga ut. Effekten av de stora strukturreformer som genomfördes efter 1990-talskrisen, och som lade grunden för en stark tillväxtperiod, har klingat av. 

Skatterna har långsamt stigit igen och inga nya, breda reformer har genomförts för arbetsmarknaden eller bostadsmarknaden.

Resultatet är att Sveriges BNP-tillväxt per person är bland de sämsta i EU – bara Luxemburg och Italien är sämre. 

Delförklaringar är svag integration och en uselt fungerande bostadsmarknad – områden där de flesta är överens om förändringsbehovet. 

Det svåra är att få till genomgripande reformer. Att släppa på den förödande hyresregleringen möter stort motstånd på vänsterkanten. Bostadssektorn omgärdas dessutom av en mängd andra problem. 

Som John Hassler påpekade på seminariet hade en lägenhet som kostar 2,5 miljoner att bygga i dag kostat en miljon om byggsektorn hade haft samma produktivitetsökning som resten av ekonomin. 

Men att öka konkurrensen inom byggbranschen är svårt när byggprocessen är omgärdad av ständigt växande byråkrati och byggregler som försvårar standardisering – och när kommuner hela tiden ställer upp unika särkrav för byggandet.

 I praktiken har Sverige inte en byggmarknad, utan 290 stycken. Priset för regleringar – hur välvilliga de än är – är högt.

Bygg- och bostadssektorn är bara ett exempel på hinder för tillväxten. Hassler pekar också på att utbildningssystemet och kompetensförsörjningen måste stärkas, att arbetsmarknaden i stort behöver fungera bättre och att skattesystemet behöver bli enklare och effektivare.

Till det kan man möjligen lägga att politiker måste sluta försöka ta genvägar. Tiotals miljarder i skattemedel läggs varje år på så kallad innovationspolitik, i praktiken statligt riskkapital, i försök att stärka tillväxten. 

Trots att den ekonomiska forskningen aldrig kunnat hitta några positiva effekter.

Det visar att det grundläggande perspektivet fortfarande är bristfälligt hos många politiker. Tillväxten är inget 100-meterslopp. 

Det som behövs är inte tillfälliga sockerkickar, utan långsamma kolhydrater i form av strukturreformer.