Krönika

I min förra krönika beskrev jag mycket kortfattat konjunkturens utveckling. Eventuellt vill jag nu korrigera vad jag skrev. För vid närmare läsning av regeringens budgetunderlag och prognoser framåt framstår det som att bekymret för svensk ekonomi inte finns i den globala efterfrågan eller i exporten. Prognosen för denna är tämligen god och fortsätter öka i samma takt även framåt. Problemet framstår till synes istället vara den inhemska efterfrågan. Den inhemska efterfrågan som förra året drev upp BNP med 2,2 procent landar istället i år på nollan. Det är primärt i bostadsinvesteringarna siffrorna ser bekymmersamma ut.

Det skulle i så fall vara goda nyheter. För då ligger verktygen helt i våra händer. Sverige har för första gången på flera decennier börjat reglera kreditmarknaden i syfte att kyla ner bostadsmarknaden. I sak har det varit bra. Svensk bostadsmarknad har haft och har bekymmer vi måste lösa. Men parallellt med ambitionerna att inte låta en bostadsbubbla växa upp och spricka hade vi behövt hitta vägar för att upprätthålla produktion och efterfrågan på bostäder. För även om det byggts fler bostäder än på länge under senaste tid har det inte byggts för de grupper som behöver och vi har fortsatt bostadsbrist på många håll i landet.

Vårt grannland Norge har hittat vägar för att, inte lika drastiskt som här, sänka efterfrågan. Sverige har infört både amorteringskrav och strikta lånetak vilka gjort det betydligt svårare för unga och personer med svagare inkomster att efterfråga bostäder. Sverige behöver hitta vägar för att öka produktionen av bostäder och möjliggöra för alla att ha någonstans att bo. Det skulle då också stimulera svensk ekonomi och göra de ekonomiska prognoserna ljusare.

I torsdags var det företagardagen på Visby strand, jag har nu varit besökare under åtminstone tre år och dagen blir bättre och bättre för varje år. I år var hållbarhet i fokus och föreläsarna höll genomgående mycket god kvalitet. Det är alltid en förmån att få lyssna till Jan Eliasson som med värme, enorm erfarenhet, ödmjukhet och spets analyserar skeenden. Vad jag tar med mig allra mest från dagen är att vi har många drivna, engagerade företag som vill vara en del av lösningarna för omställningen. Det bådar gott för framtiden. Mycket görs och vi ska göra mer och för det måste vi hitta gemensamma vägar framåt mellan alla samhällssektorer. Omställningen måste göras så att alla kan vara del av den. Först då kommer vi klara de utmaningar som ligger framför oss.