C-PERSPEKTIV
Förra helgen läste jag ”A Life on Our Planet” av David Attenborough och satt som trollbunden från första till sista sidan. David Attenborough var en av de tv-personligheter som fick mig som ung att bli så gripen av biologi och hur våra ekosystem hänger samman. Jag minns hur jag som gymnasist skojade om hans program och dråpliga citat och som samtidigt starkt drog med mig i den växande vågen av oro för växthuseffektens påverkan på de globala livsmiljöerna.
Under arbetet med min examensuppsats som mark- växtagronom åkte jag via ett stipendium på en världskongress om vallproduktion i Brasilien. Då passade jag och min man på att även besöka Amazonasdjungeln. Det besöket förändrade min syn totalt på vad som är artrikedom – för när solen gick upp över flodbåten så satte tusentals fåglar igång att sjunga som en helt obegriplig kakofoni och när solen gick ner började tusentals grodor kväka helt öronbedövande. Amazonas då för drygt 20 år sen var betydligt mer intakt än i dag, då de riktigt stora skogsskövlingarna inte börjat.
Aldrig kunde jag då föreställt mig att en av de mest artrika regnskogarna i världen och som funnits i olika former på jorden i miljontals år kunde börja försvinna för alltid bara 30 år senare, men där nu Attenborough i sina framtidsscenarier beskriver att det redan år 2030 finns en stor risk att Amazonas reduceras till 75 procent av sin ursprungliga areal på grund av aggressiv avskogning.
Det riskerar vara en ”tipping point” som kan trigga ett fenomen som på engelska kallas för ”forest dieback”, där skogen inte längre kan producera tillräckligt med fukt och som därför stegvis omvandlas till savann. Konsekvensen är oöverblickbar. En tiondel av all artrikedom i världen försvinner, regnskogens enorma kolinlagring minskar och påskyndar den globala uppvärmningen, livssituationen för 30 miljoner människor hotas och stora regnmängder över hela Sydamerika minskar.
Nu i veckan skrev jag till Emma Wiesner (C) i EU-parlamentet om vad EU-politiken kan göra för att påskynda kraven om att inte köpa jordbruksprodukter från Amazonas. De svar jag fick var att EU-kommissionen i november i fjol lagt ett förslag till ny förordning vid EU-parlamentet om att införa krav på att produkter på EU:s marknad inte ska få förorsaka ytterligare skogsavverkning och förlust av biologisk mångfald. Om man får tro Attenboroughs beskrivning av avskogningen i södra hemisfärens artrika regnskogar sedan 1950-talet kommer dock förslaget 70 år för sent.
Sverige behöver skyndsamt likt Finland utveckla en nationell plan för att fasa ut sojaprotein från Amazonas som ersätts med inhemska proteingrödor.
Som vapendragare till David Attenboroughs tankar är mitt beska budskap:
Det vi inte gör nu kommer ingen generation efter oss kunna åstadkomma – ”Vi måste sluta sila mygg och svälja kameler”.