LIBERAL ASPEKT
I början av september hämtades en 6-årig pojke i Varberg utan förvarning av polis i skolan. Pojken har under flera år varit LVU-placerad hos sin farmor och farfar. Barnets pappa är död och mamman brister i omsorgen till följd av långvarigt missbruk. Hos farföräldrarna har pojken haft det bra. Han var trygg, hade sin familj omkring sig, gick i skolan och allt fungerade.
Trots det fick socialtjänsten i Lysekil, där pojken kommer från, för sig att han skulle flyttas. Skälet som angavs är att farföräldrarna är för gamla. Visserligen är de i 70-årsåldern, men pigga och friska och farmodern som är biomedicinsk analytiker arbetar som forskare.
Socialtjänsten ansåg också att pojken skulle flyttas snabbt, utan någon möjlighet att vänja sig vid den nya miljön. När farföräldrarna ifrågasatte detta tycks det ha provocerat handläggarna till den grad att de ansåg att det på grund av "samarbetssvårigheter" var rimligt att ordna så att den lilla pojken hämtades av polis i skolan. Ännu efter en månad vet familjen inte var han är. Han fick bara med sig kläderna han hade på kroppen och gavs inte möjlighet att säga hej då.
Att agera som socialtjänsten i Lysekil gjort borde vara olagligt. Det är absolut inte i linje med barnens bästa. Tvärtom. I en intervju i GP (1/10) påtalar Kjerstin Almqvist, professor i psykologi och expert på barn och trauman, att det inte finns någon forskning som stöttar socialtjänstens agerande. Tvärtom är det rent skadligt.
Barn behöver trygghet. Barn behöver sin familj. Barn ska aldrig, om det inte finns en akut fara för liv och hälsa, flyttas på dagen och skäras av från sina nära på det sätt som nu skett. Att det inte fanns den typen av fara medger de ansvariga i Lysekils kommun. Ändå har de agerat så här.
I grunden finns det en god tanke i att familjehemsföräldrar inte ska vara för gamla. Men när det handlar om barns närstående som de är anknutna till måste det finnas utrymme för individuell prövning. Många 70-åringar är i dag friska, arbetar heltid och har inga som helst problem att ta hand om barn. Skulle det längre fram uppstå problem relaterade till sämre ork och hälsa kan man ompröva beslutet. Men att flytta ett barn som är tryggt och välmående från sina farföräldrar så som nu skett, inte minst som det råder brist på familjehem, är helt orimligt.
Det mest sorgliga med det senaste fallet är att det inte är unikt. Gång på gång uppstår fall där barn flyttas från trygga familjehem på mycket märkliga grunder. Hur många barn ska egentligen behöva förlora allt innan detta förändras? Ulf Kristersson (M) har de senaste åren i samband med Lilla Hjärtat-fallet högljutt tagit ställning för omhändertagna barns bästa. Så snart regeringen är tillsatt bör den se till att agera för att ytterligare säkerställa att det är barns perspektiv – inte vuxnas – som ska styra LVU.