Att bekämpa fusk har också dynamiska effekter

Förhoppningsvis fortsätter Gotlandshem att jaga fuskare. Och stat och kommun har ännu större skäl att på allvar börja med det.

Vem bor här, tro?

Vem bor här, tro?

Foto: Jessica Gow/TT

Fastighets- & byggnadsindustri2020-01-02 05:04
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

På nyårsafton berättade GA hur Gotlandshem överväger om satsningen för att stoppa hyresfusk ska fortsätta. Använder hyresgästen sin lägenhet på rätt sätt? Förfar de på något sätt olovligt med den? Borde de rent av sägas upp från kontraktet och bereda plats för någon i kön?

När Gotlandshem fattar sitt beslut hoppas jag att mer än de 65 granskade fallen ligger i vågskålen för att kontrollerna ska fortsätta. Det är ju så med kontroller som ska förhindra fusk, att de får större effekter än det fuskande som hittas och stoppas. Det känns bra för de hyresgäster som följer reglerna att hyresvärden bryr sig om att kontrollera att reglerna efterföljs. Och när man letar fuskare så minskar också antalet fuskare att hitta. När upptäcktsrisken ökar så tenderar vi också att i högre grad följa reglerna istället för att utmana ödet.

På samma sätt förhåller det sig med kontrollen av de statliga och kommunala välfärdssystem. Om upptäcktsrisken och kontrollen är nära noll, då är det också fler som är beredda att ta den nästan obefintliga risken att avslöjas. Speciellt om konsekvenserna vid avslöjat fusk inte heller är speciellt avskräckande. Tillfället gör tjuven.

Därför skulle väldigt mycket vara vunnet om kontrollen skärptes. Det skulle kunna vara bra för de offentliga finanserna, beroende på hur dyra kontrollerna är. Men det skulle definitivt minska nivån på fusket om upptäcktsrisken blev större och det skulle i sin tur vara bra för samhällsmoralen och för tilltron.

Det duger inte med någon cynisk kalkyl av om kontrollerna drar in mer pengar till statskassan än vad de kostar. Vinsterna av att förhindra fusket är mycket större än så.

För övrigt så tycker jag att det är märkligt att det nästan bara pratas lägenheter när bostadsbristen kommer på tal. Jag förstår att lägenheter är drömboendet för samhällsplanerande politiker och tjänstemän, men jag gissar att många av dem själva bor i villor och andra egnahem. Frågar man medborgarna är det också en väldigt hög andel av dem som tänker på ett egnahem när det tänker på sitt eget drömboende.

Regionen behöver inte bara skapa utrymme för nya projekt för flerbostadshus. Den borde också ägna mer kraft åt att bereda byggtillfällen för villor. Och om det krävs för att övertyga om vikten av detta, så ska väl påpekas att många av dem som får bygga villan de drömmer om, lämnar tomma lägenheter efter sig.