LIBERAL ASPEKT
Runt om i landet pågår det hyresförhandlingar inför nästa år. Förhandlingarna väntas denna höst bli särskilt tuffa då både fastighetsägare och hyresgäster befinner sig i ett trängt ekonomiskt läge.
Branschorganisationen Fastighetsägarna gick in i förhandlingen med krav på tolvprocentiga hyresökningar i bland annat Stockholm och Göteborg. Ett krav som Hyresgästföreningen sätter sig emot. Hur förhandlingarna slutar återstår att se. Under tiden kan vi däremot passa på att fundera lite mer på hyresmarknaden i helhet.
För på den svenska hyresmarknaden är det något som inte fungerar. Unga som efter studenten vill flytta för studier, den frånskilda som är i behov av något mindre eller den som fått ett drömjobb i en annan stad kan i dag inte bara hyra en lägenhet hur som helst. Mycket på grund av att vi har en hyresreglering.
Hyresregleringen gör att de svenska hyrorna hålls lägre än vad de skulle ha varit på en friare hyresmarknad, något som i sin tur gör att efterfrågan på hyresrätter blir långt större än utbudet. När hyresvärdar och hyresgäster inte kan matcha varandras erbjudanden med priset som mekanism blir konsekvensen istället långa köer och svarta marknader.
Självklart finns fördelar med reglerade hyror, som att de som i dag bor i en hyresrätt får lägre levnadskostnader. Men man ska ha klart för sig att de fördelarna gynnar dem som redan har en hyresrätt – inte alla dem som står utanför marknaden.
De som inte haft välordnade föräldrar som ställt dem i bostadskö sedan de var små, eller människor som är födda utomlands, får det tuffare när köerna för en hyresrätt kan vara årtionden långa. Något som gör att många människor istället pressas in på bostadsrättsmarknaden med stora personliga lån som följd.
Situationen på bostadsmarknaden är en följd av politiska beslut – men att i dag införa marknadshyror i ett svep vore vanskligt eftersom det riskerar att drabba människor med låga inkomster vilka inte skulle ha råd att bo kvar.
Istället bör man under lång tid, kanske flera årtionden, göra hyresmarknaden friare. Detta samtidigt som man försäkrar sig om att människor faktiskt klarar av att betala sina hyror, exempelvis genom att behålla bostadsbidraget som vi känner det i dag och att använda allmännyttans fastigheter till dem som av olika skäl inte kan betala full hyra.
Den typen av strukturella förändringar måste vi fundera på, för dagens hyresmarknad är under all kritik.