LIBERAL ASPEKT
Det är ingen skräll att opinionsmätningar visar att svenskarna fortsätter vara negativa till flyktingmottagande. Däremot blir det fel när landsbygdsborna utpekas som främlingsfientliga.
I statsvetaren Clara Sandelinds bok “En god flyktingpolitik” (Daidalos 2022) diskuteras hur politiker använder sig av känslomässig retorik när de diskuterar flyktingfrågan. Minns till exempel Fredrik Reinfeldts legendariska “Öppna era hjärtan”-tal och Åsa Romsons tårar under flyktingkrisen. Av motståndarsidan pekas de som är för en mer generös flyktingpolitik ofta ut som korkade idealister. Samtidigt är det narrativ som fått fäste i samhällsdebatten att människor som vill ha en restriktivare migrationspolitik är onda och lider brist på empati.
En av de vanligaste föreställningarna har också blivit att lands- och glesbygdsbor är mer negativt inställda till invandring än vad storstadsbor är. I Dagens Nyheter gick till exempel att läsa tidigare i veckan att “högutbildade och storstadsbor är mer positiva till att ta emot fler flyktingar medan människor på landsbygden och lågutbildade är mer skeptiska” (DN 25/11)
Enligt den statistik som Dagens Nyheters artikel bygger på anser 13 procent av de tillfrågande storstadsborna att Sverige bör ta emot fler flyktingar. Bland landsbygdsborna har 11 procent motsvarande åsikt. När det gäller åsikten att Sverige bör ta emot färre flyktingar delas den av 50 procent av storstadsväljarna, och 60 procent av landsbygdsväljarna. Det är inga enorma skillnader, särskilt inte om man ser till de positiva attityderna.
Det går förstås att läsa och tolka opinionsundersökningar på olika sätt, och för att skapa sig den sannaste bilden behöver man tröska igenom enorma mängder data. Men att framställa det som om högutbildade storstadsbor till skillnad från de med lägre utbildning eller på landsbygden vill öppna sina hjärtan blir helt fel när skillnaderna är så små.
Begreppen “landsbygd” och “storstad” är dessutom alldeles för trubbiga för att kunna peka ut landsbygdsbor som mer skeptiska till flyktingmottagande än storstadsbor eftersom det finns lika många åsikter som det finns människor. I många delar av storstadskommunerna Stockholm och Göteborg bor människor i områden där grannarna röstar ungefär likadant. Ingen behöver vara opinionsanalytiker för att förstå att de stadsdelar i Stockholm och Göteborg där Vänster- och Miljöpartiet är starkare än Moderaterna har en mer positiv attityd till invandring, och vice versa.
Istället för att väga storstad mot landsbygd vore det framöver intressant att se hur åsikterna skiljer sig mellan landsbygdsområden i de olika länen, och inte minst hur åsikterna i flyktingfrågan skiljer sig mellan partiernas väljare i olika delar av Sverige.
Men sådant får väljarna sällan veta i de opinionsmätningar som publiceras, vilket i sig leder till ökade klyftor mellan svenskarna. Det skapar en bild hos människor utanför storstäderna av att stockholmare vill öppna gränserna och låta flyktingar välla in i Sverige. Och hos storstadsbor av människor i andra delar av landet som griniga protektionister.
Oavsett om man tillhör den grupp som vill ta emot fler flyktingar, eller färre, är det viktigt att alla svenskar förstår att attitydskillnaderna snarare beror på demografi än geografi.