När gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden (GVN) lade ett sparkrav på folkhögskolan så tog det hus i helsicke. Reaktionen tycks häftig och djupt känslomässig och debattörerna tar i från tårna. Men det är något jag saknar i argumentationen mot besparingarna. Det är vederhäftiga fakta om påverkade utbildningars resultat, både ur ekonomisk synvinkel för skolan och hur de påverkar framtiden för dem som genomgår dem.
Jag inser problemet. Utbildningarna vid landets 156 folkhögskolor är en spretig bukett. Där finns allt från vad jag personligen skulle definiera som lättviktigt gods, över grundläggande skolutbildning till yrkesutbildningar med god kvalitet och bra renommé. De fakta jag efterlyser finns inte i någon större utsträckning. Åtminstone inte vad jag har kunnat hitta.
I Folkbildningsrådets utvärdering "Kulturell bildning i folkhögskolans regi" är exempelvis slutsatserna tämligen generella till sin art, och rapportförfattarna konstaterar att:
"Trots dessa utbildningars riksomfattande omfång, genremässiga bredd och tilltagande volym är det sällan som folkhögskolornas kulturpolitiska betydelse uppmärksammas eller undersöks empiriskt."
Om man har tid på sig är det kanske där man borde börja. Med grundliga utvärderingar för att avgöra nyttan av de utbildningar som folkhögskolan bedriver. Men i väntan på sådana, som kanske aldrig kommer och som i sig skulle vara tämligen resursslukande, så vore det väl egendomligt om just folkhögskolan vore den enda skolformen där regionen är ansvarig eller delansvarig där man inte genomför några besparingar. Grundskolan och gymnasieskolan har genomgått budgetutmaningar där man fått kostnaderna att åtminstone närma sig riksgenomsnittet medan folkhögskolan suttit i orubbat bo. Så det är inte så konstigt om folkhögskolan i år får ta på sig en oproportionerligt stor del av gymnasie- och vuxenutbildningsnämndens sparbeting.
För att inte ska väl just folkhögskolan, av någon typ av ideologiska skäl, vara den enda fredade zonen, när Regionen behöver effektivisera och reducera andra verksamheter?
Att oppositionsledaren Meit Fohlin (S) har en bakgrund som biträdande rektor för Gotlands folkhögskola kan kanske ha bidragit till det höga tonläget i debatten.
Jag tycker heller det är så egendomligt om nämnden, med tanke på de underlag som finns för beslutet, i hög grad förlitar sig på sakkunskapen, den rektor som styr verksamheten, när det ska avgöras hur dessa besparingar bör göras.
Nämnden bär ansvar för att hålla budgeten och för att besparingarna får effekter i folkhögskolans utbud och verksamheter. Men så länge man har förtroende för rektor vore det ju dåligt omdöme att inte lägga stor vikt vid hur denne anser att besparingarna borde utformas. Ja, om nämnden inte gjorde det så vore det ju verkligen ett uttryck för bristande förtroende.
Till sist kan jag inte låta bli att kommentera Wolfgang Brunners (MP) insändare i GA i tisdags, där han menar att nämndens lednings misslyckande bestod i att den "inte tog strid för GVN gentemot regionstyrelsen".
Menar han därmed att varje nämnd har till uppgift att budgetmaximera och slåss med regionstyrelsen? Åtta år av rödgrönt styre framstår som i ett förklarat ljus.