Det debatteras flitigt om Sverige åtgärder mot coronasmittan är tillräckligt kraftfulla eller inte. Sveriges agerande jämförs med andra länders mer långtgående åtgärder. Jag har hittills varit benägen att tro att Sveriges mer återhållsamma åtgärder varit korrekt dimensionerade. Men jag vet ju inte. Såg i går en graf som tynger ner den andra vågskålen. Kurvan i diagrammet beskrev antalet döda per capita i pandemin i förhållande till antalet dagar som förlupit sedan det första konstaterade dödsfallet i landet. Sveriges kurva var besvärande lik Italiens och olik de mer gynnsamma kurvorna för Danmark och Norge.
Danmark och Norge löper väl å andra sidan större risk att drabbas av en andra våg av smittan. Det finns goda skäl att följa utvecklingen noga, så att man kan göra bruk av ny kunskap så fort den finns tillgänglig.
Mindre debatterade är Sveriges ekonomiska insatser för att hindra att i grund livskraftiga företag i onödan går under medan pandemin pågår. Det finns en utbredd uppfattning om att Sveriges insatser på detta område är stora.
Men, det är inte sant, om man jämför med andra länder. Stora delar av regeringens program för nödhjälp till näringslivet är dessutom uppskjutna skatter och avgifter, en typ av lån som företagen ska betala tillbaka. Med ränta!
Trots att Sverige har en förhållandevis gynnsamt statsfinansiellt utgångsläge och liten statsskuld, så väljer Sverige ändå att satsa mindre än andra jämförbara länder på att rädda företagen och därmed jobben.
Moderaterna föreslog i går ytterligare kraftfulla åtgärder. Hundra miljarder kronor under de två kommande kritiska månaderna. Dessutom vill Moderaterna att företagen helt ska slippa arbetsgivaravgifterna och att de ska få upp till 75 procents stöd för korttidspermitteringar, istället för dagens 50 procent.
Men finansminister Magdalena Andersson kritiserade under gårdagen Moderaternas mer långtgående förslag för att rädda företag och jobb. Hon menade då att många miljarder i så fall skulle gå även till branscher som fortfarande går bra, som dagligvaruhandeln.
Hur många fler branscher klarar sig lika bra som dagligvaruhandeln, under den pågående pandemin? Går det att nämna ett enda exempel? Är det verkligen en god idé att låta stora delar av näringslivet gå under, för att undvika att ge stöd till en bransch som inte tycks behöva det? Sitter motviljan mot "övervinster" så djupt, att man är oförmögna att värna de företag och jobb som kan ta Sverige ur den kris vi hamnat i.