Den tradition partiet Socialdemokraterna gjorde till sin kommer ifrån de gamla bruken och stora gårdarna. Det ansvar för att sörja för befolkningen som låg på patron och godsägaren togs över av socialdemokratin. Brukssamhället blev folkhemmet. Sedan dess har den som haft problem gått till det offentliga, i stället för brukskontoret. Men nu kanske pendeln har börjat svänga tillbaka. Företagen tar allt större ansvar för samhället.
När världens ledare nyligen samlades till det Världsekonomiska forumet i schweiziska Davos talades det precis som tidigare år om företagens roll i samhällsutvecklingen. Socialt, ekonomiskt och miljömässigt ansvarstagande toppar agendan.
I Sverige ser vi en utveckling där företag och ideella organisationer gör alltmer av det som staten tidigare har sörjt för. Sjukhus och skolor drivs i privat regi. Allt fler tecknar privata sjukvårdsförsäkringar. Ordningsvakter, väktare och hemlarm säkerställer tryggheten. Ett tecken i tiden är att säkerhetsföretaget Securitas med råge är landets största arbetsgivare.
Att det är stora aktörer och inte små som tar över allt fler uppgifter från staten är mer regel än undantag. Bakom det finns en enkel ekonomisk logik – stordriftsfördelar.
Staten verkar inte heller uppmuntra små aktörer. I regering har Socialdemokraterna, som stöds av C, L och MP, gjort det krångligare att driva friskolor och vårdföretag. Det gynnar de stora aktörerna med resurser att lägga på tillståndsansökningar och långa handläggningstider.
Ansvaret som socialdemokratin en gång tog från brukspatron börjar nu sakta återföras till några stora aktörer. Det kan verka som en naturlig utveckling där cyklerna är hundraåriga. Men det finns alternativ, och det fanns för hundra år sedan också. Det är ett Sverige som inte är brukssamhällets eller folkhemmets, utan böndernas och småföretagarnas.
Det andra Sverige förvaltar en tradition av självägande och samarbete. I boken ”Vi dumma svenskar” (1993) skriver SvDs tidigare chefredaktör Mats Svegfors om ett sådant Sverige: ”Länen hade varit starkare än staten, helt enkelt därför att denna smålandens tradition inte inrymde föreställningen om enhetlighet och likriktning.” Svegfors beskriver hur det privata sparandet hade spelat en större roll och pensionssystemet hade varit mer individuellt.
Den väg vi nu har slagit in på, där några storföretag tar över valda uppgifter från staten kan ses som Socialdemokraternas kompromiss för att anpassa folkhemmet till en ny tid. Likriktning gynnas. Storskalighet likaså. Staten är beställare.
Däremot är det märkligt att Socialdemokraterna har lyckats få Liberalerna och Centerpartiet att till priset av ett antal symboliska reformer stödja det stora draget, att åter välja bort småföretagarnas och böndernas Sverige. Att välja bort den andra vägen.