Debatten efter beslutet om nedläggning av förskolan i Stånga har inte ens börjat svalna innan nästa nedläggning börjar diskuteras. Nu gäller det förskolor och förskoleavdelningar i Visby som kan bli föremål för nedläggning för att spara pengar åt regionen.
I en artikel i Gotlands Tidningar i går 6/5 säger barn- och utbildningsnämndens ordförande Stefan Nypelius (C): ”Generellt sett har Gotland en hög kostnad vad gäller förskolor.” Vilket är helt sant. Men vilka kostnader är det som gör att den gotländska förskolan är dyrare i jämförelse med liknande kommuners förskolor?
Med tanke på de nu aktuella förslagen skulle man kunna tänka sig att det är lokalkostnaderna som sticker ut. Då skulle den besparingen kunna jämna ut förhållandet till fastlandskommunerna. Men lokalkostnaderna är redan 11,5 procent lägre än hos jämförbara kommuner.
När det gäller personalkostnader så ligger Gotland över snittet, något som kan verka märkligt med tanke på det generellt låga löneläget på ön. Men förklaringen är enkel, den gotländska förskolan har högre personaltäthet, 4,4 barn per personal jämfört med 5,5 barn per personal i de jämförbara kommuner som används i regionens material. Men hittills har vi inte fått information om att det finns en vilja att utöka antalet barn per anställd.
Den kostnaden som sticker ut är ”övriga kostnader”, vilket är de kostnader som finns kvar då man dragit bort lokalkostnader, personalkostnader och köp av huvudverksamhet. Här har den gotländska förskolan hela 42 procent högre kostnader än snittet för de jämförbara kommunerna. Varför posten "övriga kostnader" sticker ut verkar ingen veta. De skolpolitiker jag kollat med står lika frågande som jag. Skulle det inte vara smart att först reda ut varför de övriga kostnaderna för den gotländska förskolan är så pass mycket högre än i jämförbara kommuner, innan man börjar lägga ner förskolor och förskoleavdelningar i besparingssyfte. Speciellt då de övriga kostnaderna är en så stor andel av det högre kostnadsläget som anförs som orsak till neddragningarna.
I fredags skrev jag en ledare om det första bondeoffret. I sitt svar, vilket ni kan se här nedanför, beskriver Stefan Nypelius en ekonomisk verklighet jag inte håller med om. Visserligen stämmer det att årets första prognos pekar på ett underskott på 18,2 miljoner kronor, men det är en följd av att det är fler barn än budgeterat som nu går i våra skolor och förskolor. Något som är känt och som den förra rödgröna majoriteten i nämnden äskade medel till i den budgetavstämning som gjordes i höstas. Äskandet gick inte igenom då en majoritet av fullmäktige bestående av den borgerliga minoriteten tillsammans med Sverigedemokraterna ville annat. Att Stefan Nypelius nu använder den underbudgetering han och hans partikamrater skapat som alibi för neddragningarna känns inte seriöst.
Det man kan fråga sig är om de borgerliga partierna mörkat sina avsikter under valrörelsen. Fram till valåret var de tydliga med att de ville spara 50 miljoner kronor mer än den rödgröna majoriteten. Men lagom till valåret försvann de 50 miljonerna från deras budget. Frågan är om det är den besparingen vi nu ser titta fram igen.
I en valartikel publicerad på Helagotland.se den 4 september 2018 beskriver Centerpartiet sitt löfte till skolan på bland annat följande sätt: ”Öppenhet att organisera skolan flexibelt och att använda fjärrundervisning för att klara kompetenskraven.” Undrar hur många av deras väljare som tolkade den mening som ett löfte om nedläggning av skolenheter.
Stånga förskola var det första offret. Kommer förskoleavdelningen på Humlegårdsskolan och förskolan Lien bli nästa bondeoffer för det nya ledarskapet?