LIBERAL ASPEKT
Magdalena Anderssons utspel på Folk och försvar visade tydligt att politiken inte tar jämna steg med teknikutvecklingen.
Scenerna som försvarsminister Pål Jonson (M) målade upp på måndagen är som hämtade ur en Stars Wars-film: Hundra drönare, delvis styrda av artificiell intelligens, ska kunna vakta vägar, spana på fientliga objekt eller simultant flyga hem för laddning. Men de drönarna finns inte i en galax långt, långt borta, utan någonstans i … en nyutvecklad mjukvara.
Drönarprojektet presenterades under en pressträff på organisationen Folk och försvars årliga konferens i Sälen (13/1). Förutom Jonson medverkade arméchefen Jonny Lindfors och Saabs vd Micael Johansson.
Dagen innan (12/1) gjorde Magdalena Anderssons sitt årliga utspel för konferensen: Att Sverige borde köpa in ett fjärde exemplar av Saabs radarspaningsplan Global Eye tillsammans med våra nordiska grannländer. Precis som Expressens Patrik Kronqvist skrev i en kommentar samma dag öppnade Andersson upp för högst aktuella följdfrågor: Övervakningen av Grönland, nordiskt försvarssamarbete och kabelsabotaget i Östersjön, till exempel. Utspelet var helt enkelt en klassisk skrivbordsprodukt som tagits fram för att oppositionsledaren ska få kommentera samtidens utmaningar i ett par minuter.
Efter Jonsons (ursäkta) drönarattack blev Anderssons utspel nu snarare ytterligare ett bevis för hur daterad Socialdemokraternas syn på försvar och krigsmateriel är. Inte bara för att man vill ha ytterligare “en av samma”, utan också för att det visade smärtsamt tydligt att varken Andersson eller någon annan politiker har tillräckligt hög kompetens i hur teknikutvecklingen påverkar krigsmaterieltillverkningen.
– Kriget i Ukraina lär oss att förändringstakten är extremt hög. Vi vill inte köpa 100 000 drönare och lägga i ett förråd, sade arméchef Lindfors under pressträffen.
Istället har man alltså utvecklat ett mjukvarusystem som ska användas på betydligt färre drönare och, som försvarsminister Jonson uttrycker det, ge “en kvalitativ fördel”.
Drönarprojektet tickar alla boxar för hur svenskutvecklade produkter vill marknadsföras. Hållbart, ur såväl ekonomiskt och miljömässigt hänseende, som IKEA. Tryggt och säkert, som Volvo. Och framknackat av kreativa kodare, som Spotify och Klarna. Bra ur arbetsmiljösynpunkt också, eftersom drönarna tydligen ska kunna genomföra arbete som personal annars tycker är “monotont och tråkigt”.
Tyvärr är vårt försvar fortfarande så otillräckligt att hundra drönare som styrs via en surfplatta knappast kommer kunna rädda vårt land från undergången. De är däremot ytterligare ett positivt bevis på att utvecklingen går snabbare och blir intressant när industrierna och försvaret får jobba tillsammans med mindre politisk styrning.