Det gick en chockvåg över Sverige i förra veckan. Åttio procent skulle förlora på regeringens budget. Media var fullspäckad av förlorare, skattesmällar och chockhöjningar. Högavlönade som åker mycket bil och som handlar mycket rot-tjänster skulle gå ett hårt liv till mötes.
Chockhöjningen av bensin innebär nämligen att en familj får betala ungefär 50 kronor mer per månad för sin bensin. Den som tjänar 50 000 kronor per månad får en chockhöjning av skatten på 220 kronor per månad.
Till saken hör att det bara är 400 000 av de 5,3 miljoner människor som arbetar som tjänar mer än 50 000 kr per månad. Så 4,9 miljoner arbetstagare kan ta det lugnt, ingen skattechock är i antågande.
En chock återstår dock. Det blir mindre i bidrag till den som renoverar köket. Det verkar för övrigt inte finnas något slut på behovet av köksrenoveringar i landets välbeställda villaområden.
När rot-stödet infördes beräknades det kosta 3 miljarder, nu kostar det 20 miljarder. På vissa utgiftsposter i statsbudgeten finns inget tak.
Sjukskrivningarna drar också iväg. De kostar ett dubbelt rot-avdrag, 43 miljarder. Fast där är tongångarna annorlunda. Inte kan man ha en budgetpost som drar iväg okontrollerat. Det kan man bara ha när det gäller köksrenoveringar.
Om alla är förlorare borde man ge sig ut på jakt efter vad Magdalena Andersson gjort av pengarna hon får in. Det finns förhoppningsvis inget slukhål på finansdepartementet utan pengarna återfinns ju i någon av alla utgiftsposter.
De som klagar på att skatten höjs klagar samtidigt på att inget av det regeringen gör räcker. Regeringen borde satsa mer på jobbpolitiken, få igång byggandet, satsa mer på skolan, satsa mer på dem som står långt från arbetsmarknaden och mer på nästan allt annat.
Men regeringen får absolut inte röra rot-avdragen, avdragen för gåvor, inte höja bensinskatten, inte höja inkomstskatten, behålla en lägre arbetsgivaravgift för ungdomar och inte införa en investeringsstimulans för att få igång byggandet. Alla skatter ska vara som de är eller allra helst lite lägre. Alla avdrag som finns ska lämnas orörda.
Kanske gick de ständigt klagande politikerna i skolan under den period på 70-80 talen när matematikundervisningen reformerades och böckerna hette Hej matematik. En bärande tanke med denna matematikreform var att eleverna själva skulle få välja häften och uppgifter efter sin nivå och följa sin egen bana genom materialet.
Det fanns även ett omfattande bredvidmaterial av trästavar, bingobrickor, kort- och tärningsspel och overheadpresentationer. Det fanns inga Pisaundersökningar då och tur var väl det.