Då var det dags att kavla upp ärmarna igen och gå in i en ny valrörelse. Lite oväntat. Framför allt mot bakgrund av att Stefan Löfven på tisdagen gick ut och mycket bestämt hävdade att han skulle avgå om den röd-gröna budgeten förlorade omröstningen. Men ännu en gång så visar det sig mycket tydligt att vad statsministern säger inte är något att lita på.
Under en historiskt kort regeringsperiod har svenska folket fått uppleva rader av svek och att regeringen varit allt annat än regeringsduglig. Magdalena Andersson måste ha besökt fel lada, eftersom hon hittat en som var tom. Att hävda att inte Sveriges ekonomi var i gott skick vid maktövertagandet är ren lögn. Sverige har samfällt utpekats som det land inom EU som gått starkast ur den ekonomiska krisen.
Vi har också fått uppleva hur statsministern nu svajar beträffande Bromma flygplats. Vi moderater hånades, när vi under valrörelsen i september kampanjade för bevarandet av Bromma – det behövdes då och det behövs nu. Förbifart Stockholm står och tickar massor av miljoner dagligen, därför att Miljöpartiet ska hållas på gott humör. Vänsterpartiet åkte ut i kylan efter valet, när Stefan Löfven försökte splittra Alliansen och få med sig åtminstone ett par av partierna, dock inte Moderaterna. När det misslyckades fick Jonas Sjöstedt komma i stugvärmen igen. Han fick därtill påverka den nu nedröstade budgeten i en kraftfull vänstersväng, där målet är att bannlysa privata initiativ inom vård, skola, omsorg.
Regeringsskiftet har uppmärksammats rejält ute i Europa. Jag har många gånger fått höra: ”Är ni svenskar dumma i huvudet som röstar bort Europas skickligaste finansminister och en av de duktigaste statscheferna?”
Nu får vi möjlighet att vrida klockan rätt igen. Den 22 mars får vi åter avgöra vilken regering som är bäst för Sverige. Argument till förmån för en Alliansregering saknas inte. Det är dessutom viktigt att det blir en majoritetsregering. Sverigedemokraternas inflytande måste brytas. Jag hoppas att de som missnöjesröstade på dem i september nu tar sitt förnuft till fånga. Den oreda i politiken vi nu upplevt vill nog ingen ha tillbaka igen.