100 år sedan storstrejken
Foto: Pressens Bild
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Hela 1909 hade kantats av mindre konflikter då lågkonjunkturen gjorde att arbetsgivarna ville sänka lönerna. Vilda strejker utbröt och det blev allt mer okontrollerbart. Arbetsgivarna svarade med lockouter och det var stor irritation bland arbetsgivarna över produktionsbortfallen som konflikterna orsakade.
Tukta arbetarna
SAF:s ordförande Hjalmar von Sydow lär ha sagt att han inte ville krossa arbetarrörelsen men däremot tukta den.
För att locka ut LO i en konflikt, som man visste de skulle förlora då de inte hade byggt upp tillräckliga strejkkassor, så lockoutade man 80 000 anställda inom textil- sågverks och pappersmasseindustrin.
LO ville ogärna ha en storkonflikt, men då man inte kunde ignorera en sådan krigsförklaring så svarade man den 4 augusti med storstrejk. LO hoppades på att en sådan skulle vara över snart då samhället skulle lamslås. Misstaget man gjorde var att undanta vissa grupper, däribland järnvägsmännen, så att exporten kunde fortsätta relativt ostört.
Som mest var 300 000 arbetare ute i strejk. Efterhand gav de olika medlemsgrupperna upp och efter en månad var konflikten över och 25 000 arbetare stod därmed utan arbete.
Resultatet var förödande. Massor av medlemmar övergav facket, andra svartlistades och tvingades flytta, framförallt till USA och arbetarrörelsen kvästes för en lång tid.
Även Gotland drabbades
På Gotland drabbades den ganska unga arbetarrörelsen också hårt. Enligt uppgifter var över 1000 arbetare, varav 390 på landsbygden (främst stenindustrin på norra Gotland) indragna i konflikten. Även här återgick man efterhand till arbetet, men många förlorade också här sina arbeten..
Även om blanka vapen var framme så gick allt ändå ganska lugnt till. Anders R Johansson har nedtecknat i sitt verk "Arbetarrörelse på en ö" hur man gick i ett demonstrationståg mot Fårösund och nära på skrämde slag på befolkningen.
Länsman och några kustartillerister mötte med dragen revolver, men efter ordväxlingar fick man lov att sjunga arbetarsånger "Bara ni inte skriker" hade länsman sagt.
På hotellet vågade man inte servera kaffe fast arbetarna sa sig vilja betala, men länsman gick in och pratade för dem så att kaffe ändå serverades i trädgården.
Efter storstrejken insåg man på Gotland att arbetarna behövde en egen tidning, då den dåvarande pressen nästan ensidigt hade tagit parti för arbetsgivarna. Två år senare, 18 augusti 1911, trycktes nummer 1 av Gottlands Folkblad.
Kampen fortsätter
Idag har vi kommit mycket längre kan man tycka. Men har vi det? Det är djup lågkonjunktur, företag och de borgerliga vill sänka löner och försämra arbetsvillkoren.
Skillnaden är att idag är arbetarrörelsen så mycket starkare och mer välorganiserad än man var då. Men det är också motståndarna. Men ingen organisation är starkare än dess medlemmar. Något att tänka på för de som anser sig klara sig bra utan att vara fackligt ansluten eller engagerad i samhällsfrågor.