100 dagar som inger hopp
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det kan behövas, för Obama har ställts inför fler och större problem än någon amerikansk president på många år. Obama ärvde inte bara en ekonomisk kollaps som förde tankarna till kriserna i Argentina och Ryssland, med överbelåning, kraschande banker, obefintlig eller otillräcklig övervakning av de finansiella systemen, och som rubbade tilltron till den amerikanska kapitalismen, hemma och utomlands.
Ärvde misstron
Obama ärvde också en djup misstro mot USA:s politiska ledarskap i världen. En misstro som inte bara bottnade i den allmänna inkompetensen hos Bushadministrationen, utan också i USA:s sätt att behandla andra länder - överlägset, utan dialog, alltid med USA:s snäva kortsiktiga intressen för ögonen. USA, som en gång grundat FN, agerade som om det inte fanns några internationella institutioner eller något internationellt regelverk.
Man vänder inte en supermakt på 100 dagar. Men Obama har lagt om kursen och är faktiskt på väg att göra skillnad redan innan den tidsgränsen passerats. Hans kraftfulla ekonomiska åtgärder i Keynes anda har om inte annat gett det amerikanska folket ökad tro på framtiden.
Andelen amerikaner som tror att ekonomin håller på att bli (ännu) sämre har sjunkit från 54 procent innan Obama tillträdde till 34 procent idag. Och var femte amerikan tror faktiskt att ekonomin är på väg uppåt.
I januari vågade inte ens var tionde amerikan tro på bättre tider. I en ekonomi som i så hög grad styrs av hushållens efterfrågan är det ett gott tecken.
Utrikespolitiken blir en än värre nöt att knäcka, men Obamas signaler till omvärlden inger hopp. Intressantast är kanske de utspel om kärnvapennedrustning som Obama gjorde under besöket i Europa: Förhandlingar med Ryssland om minskning av kärnvapenarsenalerna, amerikansk ratificering av provstoppsavtalet, ett toppmöte om hur spridningen av nukleärt material ska stoppas med mera. Obama satte målet högt: Att befria världen från kärnvapen.
Samtidigt lovar USA:s försvarsminister Robert Gates att se över dyrbara missilprogram och skaffa sig bättre kontroll över upphandlingen av nya vapensystem, som idag till stor del styrs av industrin.
Men något löfte om att stoppa utplaceringen av den nya robotskölden i Europa gav Obama inte, och han hade heller inget att säga om att USA har olika måttstockar för vilka länder som ska tillåtas ha kärnvapen: Israeliska kärnvapen är OK, men iranska kärnvapen skulle hota världen. Och så vidare.
Under besöket i Turkiet försäkrade Obama att USA inte är och aldrig kommer att vara i krig med islam, och att den muslimska världen inte ska värderas utifrån vad som brukar kallas "det globala kriget mot terrorism" (ett begrepp som enligt utrikesminister Hillary Clinton ska utmönstras ur det officiella språkbruket).
Samtidigt ökar USA insatserna i Afghanistan, ett krig som större delen av den muslimska världen betraktar som ett krig mot just islam. Stödet för ockupationsmakten Israel har delvis också religiösa förtecken.
Det kommer att ta många år att överbrygga de klyftor som den amerikanska politiken skapat i världen. Men Obama har i alla fall startat en process i den riktningen och det ska han ha erkännande för.