43 miljoner skäl att mötas
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Jag fick en väldigt skarp reaktion från Riina Noodapera och Anders Nilsson med anledning av min förra kolumn om rysshotet.
Jag blev mycket förvånad över tonen i insändaren, men även över att de kände rysshotet hängande över Gotland. Vi lever i en annan värld nu än innan järnridån föll och jag tror inte att Putins Ryssland skulle våga sig på baltstaterna eller Gotland.
EU är för starkt för att jag skall tro på detta. En av anledningarna till att de forna öststaterna gick med i EU, var för att värna gränserna. EU enar och binder samman länder.
Celion på två stolar
Jag hörde på Eter i förra veckan där Lenta på Munkkällaren öste kritik över Lena Celion (m), som ansvarar för beslut i utskänkningsfrågor.
Jag förstår av inslaget, att Lena Celion (m) försöker stå i båda lägren. Ett vanligt beteende av politiker, som inte vågar stå upp. Man håller med den man sist talat med.
Jag förstår Lentas besvikelse. Vad jag inte förstår, är hans påstående om att socialdemokraterna skulle ha lovat att öppettiderna skulle förlängas till klockan 03. Vi har inga sådana avsikter. Vi anser att det tiopunktsprogram, som antogs 2003 fortfarande är aktuellt och bidrar till att innerstadsborna får en lugnare nattsömn och att nattlivet i innerstaden är hanterbart.
Ett resultat av ett samarbete som burit frukt mycket tack vare krogägarna själva. Vi skall inte rasera detta.
Läser om trätan mellan Gotlands Folkblad och Gotlänningens ledarskribenter angående skillnaden mellan 2006 och 2008 års fastighetstaxeringsutfall.
Svek om fastighetsskatten
Jag tycker att den borgerliga alliansens svek mot väljare i denna fråga är mer allvarlig. Jag tror inte, att de som röstade på den borgerliga alliansen räknade med ett sådant otroligt svek. Jag förstår att Hans E. Andersson vill fokusera på annat.
Göran Persson skyller valförlusten på fastighetsskatten. Att fastighetsskatten skulle bli ett stort problem, insåg jag redan våren 2006. Birgitta Ericsson ringde mig under Almedalsveckan och varnade för att fastighetsskatten skulle bli vårt fall, om inget gjordes.
Det känns inte så kul, att få rätt i efterhand. Jag ser dock, att när valrörelsen väl rullat igång är det svårt att ändra strategin, även om den är fel. Det känns trist, att bli påmind över den taffliga hanteringen av en fråga, som var så viktig. Sjukvården i Stockholm skall begåvas med ett privat barnsjukhus. Svårt att stoppa sådana initiativ, om det finns en betalningsvilja. De är ju ofta en reaktion på, att den offentliga vården inte fungerar tillfredställande i alla delar.
Ibland handlar det om att personal vill ha ett större inflytande över de dagliga besluten. I detta fall tror jag att det handlar om både och. Det finns en lukrativ marknad. De sjuka barnen!
Bra offentlig sjukvård
Jag tycker, att det är olyckligt, att det skapas två system. Ett för det allmänna och ett där vissa köper sig förbi och därmed undergräver det av oss gemensamt finansierade välfärdssystemet.
Detta visar hur angeläget det är för sjukvårdshuvudmännen, att leva upp till de förväntningar, som medborgarna har av en skattefinansierad sjukvård. Den skall vara effektiv, tillgänglig och leverera, utan onödiga dröjsmål.
Sjukvården på Gotland fortsätter att visa bokslutsprognoser med överskridanden på 43 miljoner kronor. Den politiska handlingsförlamningen fortsätter.
Nu verkar det som hälso- och sjukvårdsnämnden ska ställa in novembersammanträdet, på grund av ärendebrist.
Det finns ju 43 miljoner skäl att sammanträda! Hur länge kommer Eva Nypelius (c) släta över detta faktum?