Äggdonation en svår etisk fråga
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Den är djupt etisk och har berört mig som människa och jag är fortfarande inte klar över hur jag skall ställa mig till den efter flera år.
Befruktade ägg i frysboxen
För mig handlar den lika mycket om nytt liv som livets slutskede, eftersom vi talar om befruktade ägg. Inte bara ett befruktat ägg, utan ofta många befruktade ägg som läggs i en frysbox på ett sjukhus som till exempel Huddinge.
I denna frysbox ligger ett antal barn, det blir min tanke och råkar det vara mina barnbarn blir det än svårare eftersom dessa befruktade ägg kommer att användas lite som det passar den familj, som kommer att bruka de befruktade äggen efterhand.
Det är en sak att plocka fram ägg ur en kvinna, en helt annan sak när de väl är befruktade. Det fantastiska är att det kan bli ett livs levande barn av den frysta klumpen, som ligger där i frysboxen månad efter månad. Och det är här jag får svåra etiska problem.
Kvinnan kommer kanske att behöva insemineras två gånger eller fler om kroppen stöter bort embryot, kvar finns ett antal befruktade ägg i frysboxen.
För mig är det nu ett barn likaväl som ett befruktat ägg i kroppen, med den skillnaden att man inte kan ta ut ett befruktat ägg ur en kvinnokropp och stoppa embryot i en annan kvinna om någon vill avbryta sin graviditet. Men befruktade ägg i en frysbox på ett sjukhus kan bli barn i mångas kroppar.
Nu är det inte så enkelt, som det låter, att ge bort ett befruktat ägg till någon annan. Inte ens be någon annan kvinna bära ett barn under nio månader om man inte kan genomgå en graviditet själv, men trots det är äggproducent.
De flesta människor är för själviska för detta. Också barnlösa par, eftersom de flesta ägg befruktas med barnafadern i den barnlösa familjen och då blir en del av de befruktade äggen inte längre någon donators, när de egna generna blir involverade och i parets ögon blir det ofta lika med ett eget barn man skall ge bort till vilt främmande människor, om man förmås dela med sig av sina egna embryon.
Förnuft och känslor
När känslor blandas in i mänskligt liv återstår sällan förnuft. Då uppstår en självklar egoism. Och den slår åt många håll.
Vad händer då med de överblivna embryon efter att familjen fått sina barn, det är den fråga som blir kvar i mig? Vad gör man med de oanvända embryona i frysboxen, påtagliga blivande foster, där mina egna gener kanske ligger lagrade.
Varje gång jag betraktar ett litet barn som en gång legat nedfruset i en frysbox på Huddinge så förundras jag över att det är möjligt, att det är sant att man kan väcka liv, men samtidigt tänker jag på de barnbarn vars öde jag inte vet något om och inte vågar andas om. Barnen i frysboxen.
Så enkelt är det inte med äggdonation, det är en i mina ögon mycket svår fråga.