Alla kan bidra på ett enkelt sätt
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
På det sätt vi hitintills med vår västerländska livsstil förbrukat råvaror och energi, står vi inför en kommande problematik, en problematik vi inte längre kan kringgå med önsketänkande utan måste ta itu med var och en så gott vi kan. För vi kan. Alla kan.
Du och jag, han och hon, alla är nödda att ge några löften om någon slags förändring i vår tillvaro. Inte bara avge löften utan också genomföra dessa löften.
Det handlar inte längre om att sluta röka och kröka, eller gå ner i vikt. Det handlar mera om att dra in svångremmen med nya och fantasifulla metoder, inte sant ?
Julen är gåvornas tid och överflödets. Nyårslöften är ute, den tid man betalar tillbaka något lite under kommande år. Kanske kan vi genom Trettonhelgen tillföra en ny tradition i form av idéer för att minska trycket på vår jord och mänskligheten. Som de tre vise männen kan vi bära fram gåvor till Herrens härlighet, vår skapelse. Den jord som ger oss luft, vatten och överlevnad. Den jordiska skönhet som finns dold bakom avgaser i kraft av tillväxt, konsumtion och onödiga prylar.
En av Trettondagens kyrkotexter börjar med följande rader:
" Stå upp, var ljus, ty ditt ljus kommer, och Herrens härlighet går upp över dig.
Se, mörker övertäcker jorden och töcken folk Jes 60: 1-6
Kan skapa ljus
Att skapa ljus i mörkret kan vi alla, oavsett hur vi ser på det mörker som det sista året har täckt jorden i katastroftermer. Hoten som lurar från Antarktis till Nordpolen, från Atlanten till Indiska oceanen. I vardagen kan vi göra mycket. Du bestämmer själv och var och en kan dra sitt strå till stacken. På ett mycket enkelt, men påtagligt sätt.
Självklart kan jag ställa bilen, men det är inte lätt att ta bussen på landsbygden. Men jag stoppar hellre en tiger i tanken än säd. Jag väntar på någon som skapar ny teknik som inte bygger på matprodukter innan jag byter bil.
I stället delar jag potatisen innan kok, jag spolar inte efter varje kiss. Tycker inte längre det är nödvändigt och förbrukar hälften av toapapper mot förra året. Jag släcker alltid lampor när jag lämnar rummet. Har aldrig haft en adventsstjärna tills barnbarnen kom, tänder i stället ett stearinljus mörka morgnar. Avstår från stand-by knapp om det är möjligt.
Sopsortera lärde mig redan min mormor och att ta vara på mat. Minsta lilla gnutta och hon lärde mig också tillreda mat, inte skräp. Inga tillsatser.
Den sopsortering som jag grubblar mest över nu, är hur man fortsättningsvis skall göra sig av med min döda kropp. Jag kan inte tillåta bränning av kroppen. Tänker på ozonhålen.
Det är fullständigt felaktigt idag med kremering och krematorier. Jordbegravning går alldeles utmärkt på landsbygden, men städernas kyrkogårdar förmår intet. Kanske borde församlingarna bygga torn som perserna gjorde på sin tid och lägga våra döda däruppe i tornet, åtkomligt och låta fåglar utföra sorteringsarbetet. Det blir ett naturligt kretslopp.
Fler transportproblem
Ja, det finns mycket att förändra om vilja finns att leva och låta leva så att jordens resurser räcker till många i världen på den plats människor i själva verket föds och lever. Gör vi inget så ökar den folkvandring som redan är i gång från söder och öster och då får vi inte bara befolkningsproblem utan fler transportproblem.
Den allra största frågan för framtiden är tror jag transporter av alla kategorier. Inte bara flyg, utan bilar, lastbilar, frakter. Flytt av varor kors och tvärs över jorden. Det är lättbegripligt att lokal mat, lokal tillverkning minskar transporter.
Så låt oss ta itu med transportproblemen, men också med vad som helst vi kan göra i vardagen för att minska trycket på jordens resurser och energiåtgång . Gåvor vi kan ge varandra och människor över hela världen. Det skapar ljus i mörkret och du skall stråla av fröjd och lite härlighet inombords.