Alliansfrihet i förändring
Foto: HANS T DAHLSKOG
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Protesterna är många och debattvågorna har gått höga.
Riksdagsledamöterna Peter Rådberg (mp) och Hans Linde (v) är kritiska till att försvaret samarbetar med Nato och än mer negativa till att försvarsalliansen får öva på svensk mark.
Rådberg är också oroad över att det kan finnas kärnvapen ombord på hangarfartyget "Illustrios" som ligger i Bottenviken.
Sådan skrämselpropaganda är ju ett sätt att sätta fingret på det han tycker är fel: Nato och militära samarbeten.
Och det kan vara så att vårt långvariga samarbete med Nato inte riktigt hör ihop med de vackra, men oftast tomma, orden om alliansfrihet - men denna övning är knappast ensamt ansvarig för det.
Sverige behöver samarbeta - därför deltar vi i internationella insatser med andra demokratiska länder. Det kan vara Natoledda insatser sanktionerade av FN. Det kan vara EU-insatser som den anti-piratinsats som nu pågår i vattnen utanför Somalias kust.
Nato är världens enda fungerande militärallians - som dessutom består av demokratiska länder. Nato har också mest erfarenhet av väpnade strider. Sverige har Natoanpassade stridsplan, u-båtar och korvetter. Vi har Natoanpassat vår stridsteknik och vår befälsordning. Sverige är kort sagt helt Natoanpassat, det enda vi saknar är inflytande.
Ett litet land som Sverige behöver mångdubbla våra försvarskostnader om vi verkligen skulle mena allvar med militär alliansfrihet. Men både nutiden och historien visar att landets ledande politiker inte är seriösa utan att alltsammans är ögontjäneri.
Detta gynnar förstås vare sig opinionen för ett svenskt Natomedlemskap eller förtroendet för politiker. De flesta är medvetna om att vi förlitar oss på Nato i händelse av krig. Vi förlitar oss också i hög grad på Nato vad gäller att lösa internationella kriser - så som vi gjorde i Kosovo för tio år sedan.
Decennier av alliansfrihetsretorik ligger i vägen för en förutsättningslös och ärlig omprövning av svensk säkerhetspolitik. Decennier av praktik har dock banat väg för ett djupare samarbete.
I dag samarbetar vi i och med Sveriges största flygövning. I morgon kommer vi att strida sida vid sida med Natoländer i Afghanistan. Men varken i dag eller i morgon vill vi ha inflytande över hur och var Nato ska befinna sig. Det är trist - Sverige förlorar inflytande över en av världens mäktigaste organisationer. Bara för att det är lättare att tala om alliansfrihet än om förändring.