Anderssons avstickare
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Varför då, undrar kanske någon. Jo, det var ett sätt att samla ihop pengar på skogsplantering. Antingen då till en skolresa eller till idrottsföreningens verksamhet. Just det sistnämnda bestod inte enbart i att plantera skog. Det kunde vara vitt skilda uppgifter under hela året. I Dalhems IF bestod det bland annat i att plocka gurkor i denna utpräglade jordbruksbygd. Inget avundsvärt jobb om man inte var försedd med någon form av handskar som stod emot de stickiga gurkorna.
För idrottsföreningen var det också många gånger att utföra rent ideella arbeten. Särskilt minns jag när vi plockade sten på ett område som köpts in i anslutning till idrottsplatsen för att där skulle en ny fotbollsplan anläggas och göra anläggningen mera komplett. Det gick åt några eftermiddagar och kvällar för det arbetet.
Att jag nämner detta är bland annat för att ge kollegan Håkan Ericsson på Folkbaldssidan de rätta perspektiven på våra idrottsanläggningar. När jag skrev om att Gutavallen inte skall säljas till en enskild förening, i alla fall inte utan mycket klara villkor om tillgänglighet för alla, misstolkar han det till att den fortsatt skall vara i kommunal ägo. Det har jag aldrig skrivit. Sen fortsätter han sina misstolkningar. När jag skriver att många av våra idrottsanläggningar är föreningsdrivna och föreningsägda undrar han då om det skett genom så kallade läglighetsaffärer och varför det i så fall inte också kan göras med Gutavallen.
Här är blandningen av äpplen och päron total. De föreningsägda arenorna har aldrig varit i kommunal ägo utan har tillkommit i ideellt föreningsarbete, dessutom blandat med ekonomiska åtaganden för inköp av mark från privatpersoner.