Ansvaret finns i hela landet
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Polisen har organiserat de hundratals frivilliga som hjälpt till i sökandet. De har förstås jobbat oändliga övertidstimmar i en desperat vilja att finna barnet vid liv. Självfallet var inte kidnappning och mord det första som polisen trodde hade hänt. Man måste minnas att okända som för bort barn är ytterst ovanligt. De allra flesta som försvinner är tagna av närstående på grund av vårdnadstvister eller dylikt. Men det visade sig tidigt i södra Dalarna att så inte var fallet - det var den "fula gubben".
Prioriteringar
Det kan inte vara lätt att vara länspolismästare i ett läge som varit i Dalarna senaste veckan. Polisen har självfallet inte haft något val - och ska inte ha det heller. Alla tillgängliga resurser har lagts ner för att lösa fallet.
Polisens uppgift i sådana här lägen ska inte vara att tänka på resurserna. Men samtidigt måste tankarna ha funnits där, för den vanliga brottsligheten tar inga hänsyn till att polisen har andra - förmodligen viktigare - ting att ägna sig åt.
Nationell angelägenhet
Samhället, staten, måste kunna erkänna sådana här brott som nationella angelägenheter, där regeringen eller Rikspolisstyrelsen har en annan budget för specialinsatser. De flesta fall kommer inte att vara lika allvarliga som detta, utan handla om mer vardagliga saker som att skydda den vanliga publiken på fotbollsmatcher, se till att demonstrationer inte spårar ur eller att komma åt den farliga organiserade brottsligheten.
Den 42-åriga mördaren har erkänt ett mord till; 31-åriga Pernilla Hellgren för åtta år sedan.
Det är ytterst ovanligt med seriemördare i Sverige. Det ska vi vara tacksamma för. Men icke desto mindre är katastrofen i Dalarna ett faktum. Sådana här händelser borde faktiskt hela Sverige vara delaktigt i att lösa.
Den vanliga länspolisen ska självfallet ha kompetensen till att lösa sådant här, vilket dalapolisen verkar ha. Men de kan inte nödvändigtvis ha resurserna till det. Att framför allt förebygga, men vid katastrofer kunna sätta in alla resurser torde vara hela landets uppgift.
En ny fas
Två tragiska fall kan nu få sin lösning. Polisens insats är över, nu återstår en rättslig prövning.
För de anhöriga till de drabbade finns förmodligen just nu ingen tröst.