Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
De flesta förändringar som sittande regering har gjort har kritiserats av oppositionen, den som tidigare så länge satt på makten. De siffror som i fråga om bland annat arbetsmarknaden var så otillfredsställande har dock vänts till det bättre. I måndags presenterades arbetsmarknadsstatistik för senaste veckan, Medeltidsveckan. Alla siffror för den är positiva jämfört med den föregående veckan och framförallt med motsvarande vecka i fjol, alltså i slutet av den förra regeringsperioden.Det är dock inget som socialdemokrater verkar vilja uppfatta. Därifrån har kritiken alltså varit skarp inför varje åtgärd, men de antaganden som oppositionen gjort har inte blivit till verklighet.Då finns det bara en sak att göra. Det är att beskriva verkligheten på det sätt som man trodde den skulle bli. Och upprepas det tillräckligt så finns det alltid någon som blir förledd i sin egen verklighetsbild.Ett slående exempel fick vi på Folkbladssidan i går när Håkan Ericsson gjorde en häpnadsväckande jämförelse. Som bekant var Björn Larsson i sitt Lingonris på den här sidan förra veckan skeptisk till att fira Medeltidsveckan, eftersom småfolket då var kuvade med svåra umbäranden. Det fick Håkan Ericsson till att det är likadant nu under Alliansregeringen. De rika förtrycker de fattiga.Förutom att idag kan endast ett fåtal betecknas som fattiga så är det ändå så att allt fler har arbete nu än under Göran Perssons regeringstid. Alltså måste försörjningsläget vara bättre nu än då. Eller är det så att man från socialdemokratiskt håll räknar med att bidragsförsörjning är så mycket bättre än lönearbetsförsörjning? Och att den sociala arbetsgemenskapen inte är bättre än utanförskapet?Nej, Håkan Ericsson, det bör förklaras närmare vad som är verklighet i slutorden i din kommentar:"Centerledaren Björn Larsson borde därför känna sig väldigt hemma under Medeltidsveckan. Samma orättvisa förtryck nu som då!"Antaganden som inte överensstämmer med verkligheten, men ändå beskrivs som verklighet, får i Håkan Ericssons skrivning ett praktexempel.
