Äntligen!
Foto: Tommy Söderlund
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det är knappt man vågar ta till ett glädjetjut men jag gör det ändå: Äntligen!
Mellan 1969 och 1994 ökade Gotlands befolkning alla år utom tre.
Sedan 1994 har vi förlorat sammanlagt 1 233 invånare och senast vi noterade plussiffror var 2004 (+126).
Nu ska man aldrig ropa hej förrän man är över bäcken men om resten av året håller en normal linje i ut- och inflyttning så borde vi sluta på ett plus, om än ett blygsamt.
Det är bara att hålla tummarna.
*
Det finns olika uppfattningar om betydelsen av antalet invånare och vikten av att öka detta antal. För de flesta av oss är dock en stadig minskning av antalet invånare tillika skattebetalare synnerligen allvarligt och ett tecken på något som behöver förändras.
Den senaste tidens negativa nyhetsfokus på vår ö tror jag inte spelar nån roll i det långa loppet i människors val att flytta hit eller inte. Det är andra faktorer som spelar in och det allra viktigaste är att man har ett jobb till båda i familjen, god tillgång på service och bra bostäder. Högst fundamentala behov alltså.
Här går det ju inte att trolla men det går att göra allt man kan för att samarbeta och vara tillgänglig och lyhörd för alla som söker information. I går kunde vi läsa i GT om Dag Elfgren som flyttade hit med familjen efter att ha fått drömjobbet på Riksutställningar. Hans beskrivning av mottagandet stämmer inte överens med det tilltal som präglar den information man kan ta till sig på Gotlands kommuns hemsida.
Där finns den samlade guide han efterlyser med rikligt med fakta och beskrivningar av olika delar av Gotland.
Huruvida denna broschyr tillsammans med ett "Välkommen till Gotland-paket" skickas ut till alla nyinflyttade kunde jag i går eftermiddag inte få klarhet i men jag utgår från detta. Samt att detta görs vid några samlade tillfällen enligt samordnade utskick och inte varje gång nån flyttar hit och att det är det som är förklaringen till att familjen i gårdagens GT efter två veckor inte fått nån sådan hälsning.
Men som sagt, det är mina egen analys.
*
På tidningen Fokus hemsida finns en intervju med avgående landshövding Marianne Samuelsson. Den bild hon där får tillfälle att ge stämmer ganska väl med den bild man aldrig fick under de nyhetshektiska dagarna, men som man anade
gan av tidningen finns ett reportage med rubriken "Kampen om Gotland" där man lyckats bra med att beskriva bakgrunden till konflikten.
Ibland är man för nära för att se helheten. Och då menar jag inte för nära makten utan för nära i form av att man har den historiska förklaringen. Att lyfta blicken och skildra denna helhet är ett uppdrag som vi i medierna har och det finns fog för kritiken att vi då och då missar detta för att bara berätta om det som händer just nu. Förklaringen är att alla resurser går åt till att täcka bevakningen av detta nu.
*
Det är inte bara tråkigt att detta så viktiga demokratiska perspektiv ska förloras av resursbrist. Det är farligt.
Carin Jämtin (s) har fått mycket kritik för sitt förslag att förbjuda privata "välfärdsutövare" att plocka ut vinst till sina ägare. Ett absurt förslag om man tar det bokstavligt men principen är intressant även om jag inte håller med att det rent principiellt är förkastligt att tjäna pengar på sin verksamhet. Jag ser det mer som en förutsättning.
Men det jag skulle komma till är att ett förslag i samma riktning kunde vara att diskutera medieföretagens vinster. Medieföretag i Sverige går inte dåligt om man ser till deras resultat, ändå monteras redaktioner ner och journalistiken utarmas mer och mer till fördel för just denna snabba och ytliga rapportering som fler och fler är trötta på.