Är det individen som är sjuk och måste medicineras?
Emil i Lönneberga behövde ingen diagnos. Blev inte han ordförande i kommunalnämnden när han blev stor?
Foto: Scanpix
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Den oreflekterade förutsättningen är att det är individen som utgör problemet och inte förhållanden i skola och samhälle. Barnet formas av sin totala uppväxtmiljö, en miljö som, för såväl föräldrar som barn, blir alltmer pressande och onaturlig.
Barnen "försjukligas"
Men om det är individen som är problemet, då är det hon som ska anpassas och så slipper vi diskutera barns uppväxtvillkor. Barnen "försjukligas".
Möjliga orsaker kan vara rangordning i endimensionella betygssystem, utseendefixering, mobbing och våld som underhållning. Det saknas inte störfaktorer för barns utveckling. Såväl public service som kommersiella media avlar fram "förebilder", som kombinerar ohämmad exhibitionism med grandiosa föreställningar om den egna betydelsen. Den individuella framgången förutsätter andras misslyckande.
Föräldrar kämpar idag en ojämn kamp mot kommersiella krafter, som gör allt för att förvandla deras barn till passiva konsumenter. Den nya, förrädiskt osynliga, kompisförmedlade reklamen ska få oss att älska varumärken, som de som ger mening och tillhörighet i ett annars tomt och kärlekslöst liv.
Vi vet att tidigt tv-tittande skapar kaos i det lilla barnets växande hjärna liksom tidig alkoholdebut gör i tonåringens. Akut stressrelaterad sömnbrist är ett allt vanligare tonåringssymptom. Hur många ADHD-diagnoser skulle försvinna med tillgodosett sömnbehov?
Utskrivningen av sömnmedel och lugnande medel till barn (även ettåringar) och tonåringar har under 2000-talet mångdubblats. Man kan idag konstatera antidepressiva medel med mänskligt ursprung hos fisken i Östersjön och i Gotlands grundvatten. Hur påverkar alla kända och ännu okända miljöföroreningar den växande hjärnan?
Åtgärdsprogram för samhället!
En enorm industri växer fram för att tjäna pengar på denna misär medan nästan inga ansträngningar görs för att förstå orsakerna. Att samhället borde anpassas till mänskliga förutsättningar är en uppfattning som långsamt tonar bort i den ekonomiska tillväxtens och marknadsanpassningens töcken.
Behöver man idag en legitimering i form av en diagnos för att få vara lite annorlunda, kanske känsligare eller lite långsamt utvecklad - men ändå bli bemött med respekt och omsorg? Måste man ha något, som om man vore sjuk?
Det är normalt att barn är mycket olika. Emil i Lönneberga behövde ingen diagnos. Blev inte han ordförande i kommunalnämnden när han blev stor?
Att bli sedd som den man är och känna att man kan påverka sin framtid - hur är det i dag ställt med dessa avgörande hälsofaktorer? Behöver vi åtgärdsprogram för skola och samhälle, snarare än för barn?