Är det rätt att göra uppror?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Vid ett besök i ett bostadsområde i Södertälje råkade jag ut för parkeringsböter. Naturligtvis hade jag betalat avgiften och monterat parkeringsbiljetten efter anvisningarna. Av något skäl hade parkeringsvakten ändå skrivit ut böter. Det hela kändes som en bagatell, i Sverige får man naturligtvis rättelse på ett sådant uppenbart fel!
Funderade på attentat
Men ingalunda, efter några kontakter med bevakningsföretaget står det klart att om företaget anser att avgift inte är betald, så spelar det ingen roll om man kan presentera både rätt biljett och utdrag från kontokort med datum, tid, summa och kontonummer. Det är bara att betala om man inte vill anlita advokat och gå till rättegång.
Det är en socialdemokratiskt ledd kommun som tillåter företag att arbeta så! Vi socialdemokrater som i våra högtidstal alltid försvarar den "lilla" människan har skapat denna okänslighet. Det kan inte hjälpas att även jag funderade på attentat mot biljettmaskinen.
Är det liknande okänslighet från samhällets sida som skapat brottslingarna i Bingeby? Jag måste tillstå att den maktlöshet jag själv känt vid det ovan beskrivna gör att ungdomsårens upprorsanda tänds igen. Egentligen reagerar jag på samma sätt inför den behandling kommunen tillämpar i fråga om sophanteringen, den skapar samma ilska och avståndstagande.
Det är fruktansvärt förnedrande att ha gjort rätt men ändå bli dömd. Det är en förfärlig känsla att inte bli trodd och hörd. Det är otrevligt att bli åthutad med åtbörden "här har du din soptunna betala och tig".
Vid resa hem från dansläger i Tyskland åker vi genom en del av de vackra små samhällena längs kusten i Skåne. Husen ligger idylliskt längs havet bara något tiotal meter från vattnet. De prydliga trädgårdarna är inhägnade, skyltar om vaktbolag och hundar berättar, att här är man beredd att försvara vad man uppnått i skönhet, rikedom och trygghet.
Det är lätt att förstå att man inte vill ha in främlingar som kan rasera idyllen. Om jag själv bodde i "Villa Strandliden" skulle jag med emfas försvara det som var mitt eget. Murarna runt villorna och vägran att ta emot flyktingar är Vellingebornas sätt att göra uppror. De känner sig inte tillfrågade eller hörda om vilka lösningar de vill ha.
Ett väl utvecklat samspel
Vid nämnda dansträning hade vi haft en livlig debatt huruvida det är så, att leadern (han) i dansen för eller bestämmer över followern (damen). Eller är det så att det är ett väl utvecklat samspel, som bestämmer om paret blir framgångsrikt.
Just nu dominerar svenska par den internationella danssporten, när det gäller swingdanser. De svenska paren är extremt lyhörda för varandra, leadern har kastat allt vad machokultur heter. Därmed dansar followern bättre och leadern framstår som den stora dansaren.
Kan vi i fråga om våld och brottslighet i samhället lära något av dansarna? Dumhet och brott måste bekämpas i sin linda. Ett solidariskt samhälle lär ut respekt och förståelse och visar detsamma.
Samhällets myndigheter som fått befogenhet att bestämma över en felparkering, måste lyssna och tro på hederliga medborgare. De som tidigare kunnat ta omhand sina sopor skall inte behöva drabbas av dubbel avgift och en soptunna som aldrig kommer att användas.
Då undanröjs anledningar till uppror. Är det liknande beteende som skapat fallet Bingeby? Det krävs andra typer av överenskommelser än dagens mellan det vi kallar för samhället och medborgaren. Hur värnas i första hand den skötsamma, men också den som är på glid?
Jag skall med spänning följa partikongressens debatt om ett framtida socialdemokratiskt samhälle.