Är Gotlands politiker för snälla?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Vad beror nu det här på då? Jag har väldigt svårt att tro att det beror på politikernas ovilja. Jag tror alla partiers företrädare vill att kommunen ska erbjuda så bra villkor som möjligt åt dom som vill etablera sig eller starta!
Vad är det då? Är man för snäll, och vill, vågar, eller orkar man inte ta i med de egna byråkraterna? Eller vill eller vågar man inte ta i uppåt, mot de egna partihövdingarna?
Lundgren ringde Ingvar Carlsson
Det var rätt intressant att i måndags läsa Göran Svahnströms krönika på GA:s ledarsida, där han faktiskt skrev så här: "Man kan nästan längta tillbaka till den tid då Jan Lundgren kunde ringa direkt till Ingvar Carlsson..."
Observera, det här stod i Gotlands Allehanda! Och visst har han rätt, Göran Svahnström, Jan och Ingvar löste säkert många gotlandsfrågor den vägen! Synd bara att de inte hann med att få lösning på vår allra viktigaste fråga! Vägpriser över vattnet!
Når Eva Nypelius lika lätt kontakt med drottning Maud, måntro? Kanske är våra gotländska politiker lite för snälla överhuvudtaget. När det gäller att hojta till! Björn Larsson, den gotländske centerledaren, är en mycket snäll man, det vet jag. Men han borde kanske hjälpa Eva Nypelius att hojta till uppåt!
Vårt "kommunalråd i opposition", Björn Jansson, är också en alldeles för snäll juvel, det vet vi ju från vissa löneförhandlingar bland annat. Det är nog många som skulle vilja höra hans oppositionsröst lite högre och lite oftare!
Om vår gotländske (s)-ordförande, sägs det att han agerar mest på fastlandet, som tillförordnad ärkebiskop för sin frikyrka, och bara är här lite då och då! Det medverkar ju till att det i stället kan gå åt helvete med vår gotländska socialdemokrati! Tänk på det Åke Svensson!
Sågning av vår landshövding
Åter till Göran Svanströms krönika i GA. Man börjar nästan tro att han är anlitad av chefredaktören Linder till att skriva den, för att chefredaktören vill själv gärna inte göra en så sanslös sågning av våra (vår) främsta företrädare själv, även om han säkert helt sympatiserar med dess mening.
För det är inte dåligt vad Svahnström sågar vår landshövding! Han skriver så här: "Gotland behöver starka lokala företrädare, som respekteras i Stockholm. Det har vi inte idag." Vidare: "Det har i alla tider bugats, nigits och fjäskats för våra landshövdingar, oavsett om de varit starka eller svaga. Det har Gotland inte längre råd med."
Och så slutar Svanström med att hoppas att "Marianne Samuelsson snarast efterträds av Urban Bäckström." Håll med om att det är verkligen ord, och inga visor!
Christer Engelhardt hörs mycket
Men utan röst i Stockholm är vi ju inte. Vår Christer Engelhardt låter ju höra sig allt oftare, men jag kan förstå den borgerliga besvikelsen över sin representant, den gode Rolf K Nilsson, som bara orkat med att slåss för två olika odlingar, alkoholråvaror och rysskräck!
Men förvisso behövde vi ha en stark man (eller kvinna) här lokalt också. Vi skulle behöva en ny Georg Pettersson! Hur, och var finner vi den?
Till sist några ord till Ingrid Thunegard: Du skriver att jag inte är någon feminist. Nej, det är jag väl inte, men jag känner mig inte som någon kvinnojämlikhetsmotståndare heller!
Ett av mina mäktigaste minnen är, när jag fick demonstrationsgå runt Plaza del Mayo i Buenos Aires, tillsammans med "De galna mödrarna".
Däremot har jag väldigt svårt att sympatisera med de kvinnor, som i sin fanatiska feminism ser ALLA män som sadister, fyllesvin och hustruplågare. Härmed är min Thunegard-debatt avslutad!