Är OS verkligen ett fredsprojekt?
Det mest hoppfulla som hänt i OS är den stora kramen mot kriget. Ryskan Natalia Paderina och georgiskan Nino Salukvadze, som firade sina medaljer i luftpistol med att kramas på prispallen.
Foto: Sergey Ponomarev
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
En oerhörd besvikelse och en prestigeförlust för FN:s generalsekreterare och egentligen också för FN. Men det är också en besvikelse och en prestigeförlust för andra aktörer som arbetar för att mäkla fred i områdets många konflikter.
Detta är en krutdurk, det vet det internationella samfundet. Många krafter släpptes loss när Sovjet föll 1991. Något av en parallell till Balkan.
Skicklig diplomati, inte krig
På olika sätt har FN, OSSE och EU försökt att hitta lösningar. Men uppenbarligen misslyckats. Har man fel strategi i dessa fredsansträngningar? Har man fel personer som förhandlar? Egentligen kan det inte vara så svårt att finna lösningar med de maktmedel som står till buds.
Skicklig diplomati som ges tillräckliga resurser skall kunna finna lösningar och under alla omständigheter förhindra att krig utbryter. Krig är, som alla vet, ingen lösning på konflikter. Lika lite som slagsmål är lösningar på konflikter mellan enskilda människor.
Historien visar så entydigt att krig inte lönar sig, att krig förstör, att krig är meningslöst. Ändå upprepar sig historien. Alla vet att det är enskilda, oskyldiga människor som drabbas, som får betala med sina liv. Kvinnor och barn som aldrig själva startar krig, som bara vill fred och ett liv i lugn och ro.
Se bara vad de få dagarnas krig nu ställt till med. Många döda, 100 000 flyktingar och stor materiell förstörelse.
Vem betalar detta? Ja, inte är det ledarna som satt igång det hela. Dom sitter i orubbat bo. Går genom sina gyllene salar till dukat middagsbord. Allt medan människor lider där utanför.
Det måste bli ett slut på krig och förstörelse. Det är FN:s och andra internationella organisationers yttersta uppdrag och ansvar. Och EU som sägs vara ett fredsprojekt. Men visa då det.
Ryskan och georgiskan
Ytterst vill jag nog tro att OS är ett fredsprojekt. Att idrott förenar, trots att man fightas på arenorna. Att idrotten genom kontakter skapar förståelse. Det viktigaste och mest hoppfulla som därvidlag hänt i OS är den stora kramen mot kriget.
Ryskan Natalia Paderina och georgiskan Nino Salukvadze, som firade sina medaljer i luftpistol (!) med att kramas på prispallen. "Om världen kunde dra några lärdomar av vad vi gjorde skulle krig inte finnas", sa georgiskan. Så sant, så klokt. Här fick världen en tankeställare. Kramar man sin motståndare, så slåss man inte i nästa minut. Människor är lika över hela världen. Ytterst vill man varandra väl och man vill ha fred. Man vill helt enkelt leva det liv man fått.
Den fysiska känslomässiga kontakten är viktig, kan vara livsviktig. Då tänker jag också på Povel Ramels underbara "Ta av dig skorna":
Tog soldaterna av sig skorna, så blev det inga mord!
Uh! Fantastiskt!
Dröm om min förvåning, den är fruktansvärt stor.
Jag såg hela FN - alla saknade skor!
Så enkelt kan det vara att skapa kontakt, att lösa konflikter. Så enkelt kan det vara om man bara tror på människorna. Och så idrotten som kan förena. OS som kan vara ett fredsprojekt.
Uh! Fantastiskt!