Ära, ris och lök till kulturen
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Äras den som äras bör, tycker Piratpartiet.
Partiet som kandiderar i nästa riksdagsval vill däremot inte att kulturarbetare ska ha nån självklar rätt att tjäna pengar på det som de skapar.
Det är själva skapandet som är kultur, när produkten ska säljas är man inte längre kulturskapare utan företagare, markerade partiordförande Rick Falkvinge, flera gånger vid gårdagens seminarium med rubriken "Upphovsrätt eller medborgarrätt".
I Piratpartiets värld går inte dessa två rätter att förenas. I min värld är inte alla kulturarbetare popstjärnor eller storsäljande författare. Däremot är samtliga medborgare.
Piratpartiet erkänner att det finns ett dilemma i kravet att allt som produceras och som kan distribueras digitalt, ska vara gratis. För vem kommer att ägna tid och kraft för att skapa filmer, böcker och musik om de färdiga verken ska vara gratis för konsumenten?
Det är inte Piratpartiets sak att peka ur var man ska ha sin försörjning, var budskapet från partiordförande Falkvinge.
Men tydligen är det partiets sak att driva krav på att just kulturarbetare inte ska kunna tjäna pengar på sin profession.
Förklaringen till att just film, musik och journalistiska texter ska vara gratis och inte stolar, korv och kepsar, är att de förstnämnda går att lagra digitalt.
Kulturarbetare har aldrig tjänat pengar, var ett annat argument.
Jonas Gardell till exempel levde på ris och lök i många år innan han slog igenom och började sälja böcker, påpekade Rick Falkvinge.
Den sympati för delar av Piratpartiets ideologi som jag tidigare känt: att kultur och information ska vara tillgängligt för alla, försvann efter att jag lyssnat på dess företrädare under Almedalsveckan.
Synen på kultur och de människor som berikar våra liv med livsnödvändig spegling av vår tillvaro i alla olika kulturyttringar är minst sagt förnedrande.
Vilken kulturpolitik som Piratpartiet skulle driva om de kommer in i riksdagen vore intressant att se.
Vid seminariet i går drogs parallellen att de som lägger in filmer på Youtube där de mimar till kända låtar, borde vara likställda upphovsmannen. Ett rent löjeväckande argument.
Om jag sätter på mig en rolig hatt och spelar in en film med min mobil där jag mimar till "All you need is love" skulle alltså jag och John Lennon ha samma rätt till låten?
Med sådana argument är man inte värdig en plats i riksdagen.