Årets julklapp måste vara snällhet
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Numera skulle man hellre kunna sjunga: Nu är det jul igen och julen börjar ren på hösten. För redan i början av november är det dags för butikerna att påminna om vad som väntar. Och sedan är det en enda lång uppladdning till det stora utbrottet. Är det så vi vill ha det?
Julen är en fin tradition. Eller skulle kunna vara en fin tradition. För frågan är vem som skapar våra traditioner. Vi själva, förstås. Men trycket utifrån är stort om hur julen skall vara. Från de glättiga veckotidningarna väller det ut en orgie i julstämning med hundratals tips och idéer om hur en underbar jul skall vara.
Lur med pepparkakorna
Mängder av recept på mat, bakverk och julgodis. "30 fräcka recept på sill" och pepparkakor i alla de former. Fast det är bara lur med pepparkakorna, för de innehåller ju ingen peppar. Fast de är goda ändå.
För att inte tala om julklapparna. Nyligen kom en av morgontidningarna så omtänksamt med Julklappsguiden. Med råd om den "perfekta julklappen". Hur ser en sådan ut? Där kunde man också lära sig "kreativ paketinslagning". Tänk så bra att äntligen få lära sig det. I år skall man köpa en upplevelse, får vi veta. Och jag som har trott att upplevelser upplevs. Dessutom matas vi med förföriska bilder på snöklädda skogar, slädfärder med bjällerklang, finputsat och nyskurat. För att inte tala om julens symbol nummer ett, Tomten.
Han som väl finns på riktigt, men också på lur. Det är nog så att Fanny och Alexander-julen har blivit en önskedröm. Varm och vacker, som ger oss många tankar.
Andra kanske mera sympatiserar med Emils jul i Lönneberga och den medmänskliga handlingen att bjuda alla fattighjonen på ett överdådigt julbord. Då börjar vi närma oss den riktiga julen, för den finns väl någonstans.
Julens varma budskap om frid på jorden har många sprungit ifrån. Fast Lucia vill man ha kvar och julottan. Ljusen i Advent och julsångerna likaså. Friden som motvikt mot hysterin.
Konsten att vara snäll
Men det är ett ord som präglar julen mer än något annat. Snäll. För vad är det Tomten har frågat genom alla år: Finns det några snälla barn? Att vara snäll ligger djupt i människan. Även om världen runt omkring oss tycks anstränga sig att visa motsatsen. Men innerst inne vill människan vara snäll. När Stefan Einhorn för några år sedan kom ut med sin bok "Konsten att vara snäll", blev det succé direkt. Det var som om det plötsligt blev tillåtet att vara snäll. Ofta sägs det att "du är för snäll". Men äkta snällhet kan aldrig vara fel. Det handlar om att vara omtänksam och göra goda handlingar.
Undersökningar har visat att när man ställs inför olika alternativ om hur man helst vill vara, så vinner "en god medmänniska" överlägset före till exempel kreativ, professionell, intelligent, rolig. Så, under granen ligger Årets Julklapp, Snällhet.
Många mjuka julklappar
Vi kan behöva tona ner förväntningarna. Julen måste inte bli perfekt, den kan bli bra nog. Låt oss umgås med varandra med värme och måtta. Ge barnen trygga traditioner och julklappar förstås. Men vad innehåller klapparna?
När Rädda Barnen i höstas frågade barn i årskurs 3 om lycka, så blev svaren påfallande mjuka. Det handlar om att sjunga och dansa, bada och läsa, att göra någon glad, ha en vän och att leva, att jorden finns, att åka till Boda Borg och att hitta en ande.
Frågan är om de hårda julklapparna till en del är påtvingade av reklam och grupptryck. Man vill vara mjuk och snäll, men det kan vara svårt.
En God och Snäll Jul önskar jag nu mina läsare.