Att vara arbetslös på Gotland
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Att högkonjunkturen spelade en stor roll talade man däremot tyst om. Likaså att det tar ungefär två år innan effekterna av en regerings politik slår igen, vilket Anders Borg tyst mumlade om nu i september.
De 1,5 miljonerna utanför arbetsmarknaden var också borta. Puff. Mitt sista inlägg innan arbetslösheten handlade om mina farhågor för att bli arbetslös. Tyvärr kan jag se att mycket av det slog in.
Utbildning eller branschvana
Ändå gick jag ut med förhoppningar om att snart hitta ett nytt jobb, fast oron så klart gnagde i bakgrunden. Till att börja med fanns det gott om jobb att söka, men det fanns också desto fler sökande, vilket gjorde att jag inte ens kom till en arbetsintervju. Från Arbetsförmedlingen fick jag bara en klapp på axeln. Det skulle ordna sig.
Jag hade ju en relativt färsk fil. kandexamen i bagaget. Men de jobb jag sökte, var jag antingen överkvalificerad eller hade fel utbildning för.
Marknaden är så snäv idag, att du måste ha exakt rätt utbildning eller branschvana för att komma ifråga. Toppen var då en arbetsgivare ringde och var intresserad, men då jag "bara" hade 1 år 11 månader som handläggare, fattades det en månad. Tyvärr....
Någon gång i maj i år förändrades läget. Från att ha funnits 100-150 jobb utlysta, sjönk de nu till 50. Bottenrekordet kom nu i slutet på september då 34 lediga jobb fanns att tillgå.
Mina 300 a-kassedagar försvinner med en fart som verkar accelerera. Jag har ändå tur som får ytterligare 150 dagar för att jag har barn. Men sedan då? Trots att Arbetsförmedlingen har varit tyst och bara haft sporadisk kontakt med mig, de anser att jag ska klara att hitta jobb själv, så har de ändå inte krävt att jag ska flytta.
Min a-kassa tar slut en dag
Regeringen har ju tagit bort den bortre parentesen och sänkt skatten för löntagare "för att stimulera arbetslösa att söka jobb". Jag bara undrar. Hur pass mer stimulerad har jag blivit av det?
Jag söker de jobb jag tror jag kan klara av, vad mer kan jag göra tror de? Däremot känner jag en olust att min a-kassa en dag tar slut.
Vad händer då? Jag känner en ännu större oro för lågkonjunkturen, som redan har slagit mot Gotland. Redan innan fanns det flera gånger fler arbetssökande än det fanns jobb. Nu blir det ännu fler på ännu färre jobb. Att vara arbetslös är ingen dans på rosor, som regeringen tycks tro. Det innebär en konstant dålig ekonomi. Du kan inte resa eller åka på semester. Du får en ofrivillig sysslolöshet. Visst finns det jobb hemma.
Men målning, snickerier med mera kostar pengar och de har man inte som arbetslös. Alltså blir det ändlösa promenader och tv-tittande för att fördriva tiden. Att vara ensamstående med barn innebär också att det inte finns någon makes inkomst att falla tillbaka på.
Jag ska bryta mönstret
När bekanta frågar om jobb kan man bara trött sucka. Man går ner i varv och befinner sig i en konstant slowmotion om man inte ser upp. Man missar det sociala livet och blir nästan asocial. Äsch, ska jag verkligen gå på det där mötet? De frågar bara om jobb och det blir bara pinsamt.
Nu tänker jag ändå bryta mönstret och börja skriva här igen. Dessutom håller jag på att skriva en bok, som har gett mig en hel del ny energi. När det inte finns några jobb får jag väl bli en berömd författare i stället, med jaktstuga på Fårö. Ja, vad gör man?
Regeringens jobbpolitik har åtminstone inte gett mig någonting annat än en gnagande oro i magen. Men det kanske var meningen när man ville stimulera mig att söka jobb?