Avgör person eller politik?
Det är en vild chansning att satsa på ett så oprövat kort som Sarah Palin. Om inte annat, kan McCains omdöme ifrågasättas.
Foto: Stephan Savoia
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det låg naturligtvis en del uträkningar bakom det oväntade valet av Palin till McCains parhäst i valkampanjen. Palin skulle med sin moralkonservativa framtoning lugna den kristna högern, som inte riktigt litar på John McCain.
Mot abort och preventivmedel
Palin är emot aborter och förespråkar celibat utanför äktenskapet, och hon tror inte på klimathotet. Hon gör inte bara vapenlobbyn utan även oljebolagen på bidragsvänligt humör, ivrig som hon är att öppna hittills fredade områden i Alaska för oljeborrning.
Palin skulle också locka över besvikna kvinnliga väljare från demokraterna och tillföra McCains kampanj ett stänk av folklighet, ungdomlighet och förändring. Allt bristvaror i McCains kampanjläger.
Den förmögne, 72-årige senatorn från Arizona har varit med i politiken så länge någon kan minnas, och hans politiska budskap skiljer sig numera inte mycket från Bushs, vare sig i utrikes- eller inrikespolitiken. Det första som sprack var familjeidyllen. Sarah Palins 17-åriga dotter visade sig vara i femte månaden, inte helt ologiskt med tanke på att modern är emot preventivmedelsrådgivning till skolungdomar. Folkligt kanske, men något retsamt med tanke på den kristna högerns förväntningar på McCains vapendragare.
Sedan anklagades hon för att ha försökt få en släkting avsatt som polis. Men framför allt började folk undra om en färsk guvernör, som tidigare vurmat för att skilja Alaska från USA och som knappt varit utomlands, är rätt person att placeras ett hjärtslag från presidentposten i supermakten USA. Särskilt med tanke på att McCain är 72 år och har haft hälsoproblem.
Utrikespolitiskt svag
Ingen har den blekaste aning om var Palin står i viktiga utrikespolitiska frågor, och hon har verkligen en brant inlärningskurva framför sig. Redan den 2 oktober möter hon demokraternas vicepresidentkandidat, Joseph Biden, i den första valduellen. Biden är ordförande för senatens utrikesutskott och en veteran på området.
Den debatten lär visa att det numera är de demokratiska kandidaterna som - sammantaget - besitter den största utrikespolitiska erfarenheten. McCain mister ett av sina trumfkort i kampanjen.
Förhoppningen att Palin ska dra kvinnliga väljare från demokraterna efter Hillary Clintons nederlag lär inte heller infrias. De kvinnor som höll så hårt på Clinton att de inte kan tänka sig att rösta på Obama är inte många. Inte heller lär de attraheras av Platins abortmotstånd och förlegade syn på sex och äktenskap. Men hon kan mycket väl dra andra mer konservativt lagda väljare, och hon har blåst nytt liv i McCains ganska tröga kampanj och räddat republikanernas konvent från att helt drunkna i orkanen Gustav.
Frågan är vad väljarna kommer att gå på i slutändan: Personerna eller politiken? Tycker de att sakfrågorna är viktigast, har demokraterna enligt alla undersökningar ett försprång.
Ekonomiskt tomhänt
Det gäller inte minst på det ekonomiska området, där McCain inte ens verkar förstå de problem som drabbat vanliga amerikaner på senare tid, än mindre ha något hum om vad som behöver göras åt dem.
Chansen för republikanerna är att övertyga väljarna om att de har bättre kandidater än demokraterna. I det läget är det en vild chansning att satsa på ett så oprövat kort som Sarah Palin. Om inte annat, kan McCains omdöme ifrågasättas.