Barn blir mindre trygga
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
7-10 procent av alla vuxna kvinnor och 1-3 procent av alla män uppger sig ha blivit utsatta för sexuella övergrepp som barn. Detta trots att Sverige i och med Barnkonventionen har långtgående skyldigheter att se till att barn inte far illa.
Det är särskilt svårt att skydda barn från sexuella övergrepp. Riktigt svårt blir det när en närstående är förövare. Dels för att barn är lojala in absurdum, särskilt mot sina egna föräldrar. Dels för att man som liten inte vet vad som är norm och därför drar sig för att berätta vad man utsatts för.
Måste finnas till hands
Det är därför så viktigt att vi vuxna finns till hand, först och främst som föräldrar och anhöriga, men också till hands för andra barn. Någon vuxen att anförtro sig till behövs i alla sammanhang där barn förekommer. Skolhälsovården är då en oundgänglig pusselbit för att fånga upp barn som far illa.
Det är främst i rättsprocessen samhället brister. Lagstiftningen har idag omarbetats till det bättre, men tillämpningen lämnar mycket övrigt att önska. I nuläget säger lagen att sexuellt umgänge med barn under 15 år är straffbart och att betrakta som våldtäkt mot barn. Undantaget är tonåringar i samma ålder, där båda samtycker.
Fastän lagstiftningen nu finns till barns värn, är det sällan någon faktiskt döms till våldtäkt mot barn. Trots att fallen ifråga tydligt berättar en historia med offer och förövare, tvång och underordning.
Tvingades, men mild dom
När barnombudsmannen, Lena Nyberg, föreläste om detta igår nämnde hon några exempel, där det stod klart att flickor under 15 år tvingats till sexuellt umgänge.
Bland annat var det fråga om en ung flicka, 13 år gammal, som tvingades till sex med ägaren till det stall där hon hade sin häst. Det var alltså fråga om hänsynslöst utnyttjande av överläge.
Ändå dömde Högsta Domstolen till lägre straff än våldtäkt mot barn, av oförklarliga skäl. Sådant förfarande gör självfallet den nya sexualbrottslagen tandlös, och blir också ett samhälleligt misslyckande då barn inte heller i rättsprocessen får den upprättelse de så väl behöver.
Barnen är vår framtid, det må låta slitet. Men barnperspektivet måste få ett större genomslag i vårt samhälle. Så väl kunskap som lagstiftning måste anpassas för att i största möjliga mån skydda dessa våra minsta. Något annat är helt enkelt inte godtagbart.