Barn måste bli helt oslagbara
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
BRIS-rapporten 2009 har just rubriken "Barn är oslagbara". Rapporten redovisar hjärtskärande vittnesbörd: "Jag vill inte att pappa ska slå mig något mer. Jag vill bara ha en vanlig pappa." eller "Hela mitt liv har pappa slagit mig. Jag har berättat för några vuxna jag känner, men de tror inte på mig."
Barn berättar i Barnens Hjälptelefon om hur otrygg deras tillvaro blir när det inte ens finns något mönster i misshandeln. När som helst och hur som helst kan det ske: piskad, inlåst i källare eller i garderob, spolad med hett eller kallt vatten och så alla de kränkande orden. År 2009.
Barnmisshandel kan vara svår att bevisa. Den sker i "hemmets lugna vrå", bakom dörrar och fasader. Inga vittnen. Blåmärken kan ha kommit till på annat sätt. Blåmärken i själ och tanke syns inte.
Den 1 juli var det 30 år sedan lagen som förbjuder barnaga trädde i kraft. Nu skulle det bli slut på sekler av tillåtande misshandel av barn.
Misshandeln mot barn ökar
Situationen för barn i Sverige har blivit bättre. Men under 2000-talet har misshandeln åter ökat enligt Brottsförebyggande Rådet (Brå). Vad är de som får vuxna att begå dessa brott?
Och vad är det som får barn att ägna sig åt mobbning? Finns där ett samband? I Domkyrkan visas just nu en fotoutställning om mobbning, Via Dolorosa. Upprörande och tankeväckande. En lidandets väg på Jesu tid, en lidandets väg för barn i vår tid. Mobbning är en djävulsk form av misshandel.
I en nyutkommen bok av historikern Eva Bergenlöv, "Aga och misshandel av barn från reformationen till nutid", ges en skrämmande inblick i barns utsatthet genom århundraden.
Även Luther gav sitt stöd till barnagan, men den fick inte vara för hård, "äpplet skall följa på riset". Om det nu var någon tröst. De som än idag påstår att "lite stryk har aldrig skadat" vet inte vad de pratar om. Det finns uppenbarligen ett historiskt tryck som drabbar barn.
24 länder har lagstiftat mot att slå barn. 170 länder återstår. Minst 150 000 barn misshandlas till döds årligen. Den första stora konferensen under det svenska EU-ordförandeskapet handlade om våld mot barn.
Rädda Barnen krävde att Europa görs till en region fri från fysiskt våld mot barn. FN:s nytillsatta representant för att bekämpa våld mot barn deltog också. Det känns hoppfullt att denna barnrättsfråga nu lyfts internationellt.
Samtal är bättre än våld
Sverige har ett intressant arv att förvalta. Den som först tog ställning mot barnagan var författaren Ellen Key. I sin internationellt uppmärksammade bok "Barnets århundrade", som utkom redan år 1900, är den röda tråden respekt för barnet. "Aga som uppfostringsmedel", skriver hon, "utvecklar bara brutaliteten hos barnet på humanitetens bekostnad. Endast de barn som hanteras milt lär sig hur man utan våldsmedel kan inverka och påverka."
Alltså, samtal är bättre än våld. Det gäller också länder emellan och människor emellan. Kanske grundläggs krigen med barnagan.
Till slut återstår frågan: Vad får vuxna att förgripa sig på sin egen avkomma, sina barn? När det är kärlek och respekt för det nya livet som borde prägla all kontakt. Barn är oslagbara.