Barnen far illa i Zimbabwe
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
För oss som varit med ett tag är det särskilt svårt att se denna dramatiska förändring av Robert Mugabe. Han som var frihetshjälten, då rasåtskillnadspolitikern Ian Smith tvingades avgå 1980. Ian Smith som 1965 utropade Sydrhodesia till den självständiga republiken Rhodesia. Republiken utsattes för omfattande men ineffektiva sanktioner under 70-talet. En uppmärksammad händelse i Sverige var de så kallade Båstadkravallerna, som stoppade Sveriges Davis Cup match mot Rhodesia i maj 1968. Olof Palme uttalade att "en del duktiga tennisspelare är tydligen lika dåliga på politik, som jag är på tennis". Detta är historia. Med Mugabe vid makten har landet drabbats av tilltagande ekonomisk stagnation, bland annat genom en omfattande korruption. En icke ovanlig utveckling i afrikanska stater, som kastat av sig kolonialmakternas ok. Det är som efter Sovjetunionens fall. De frigjorda staterna går igenom en liknande nedgång i ekonomin där korruption och spekulation är obehagliga ingredienser. De rika blir rikare och den breda allmänheten blir allt fattigare. Så småningom vänder det uppåt igen, men det tar lång tid att nå demokrati och rättvisa. Galopperande inflation
I Zimbabwe har också övertagandet av vita farmares mark med våld lett till en dramatisk minskning av jordbruksprodukter. Folket svälter. Omvärldens dom är hård, men vad bryr sig Mugabe om det. Folkets frihetskämpe ångar på, fjärran från sitt folk. Inflationen är nu uppe i ofattbara minst 4500 procent. Nyligen kom de första 200000-dollarsedlarna ur sedelpressarna. För den kan man köpa ett kilo socker.Vilka drabbas ytterst av denna grymma politik? Barnen, vars röster aldrig blir hörda, men som är ett lands viktigaste "kapital" för en bättre framtid. Om dem skriver man inte så mycket i nyhetsrapporteringen. De blir oftast siffror: vart åttonde barn når inte femårsåldern, landet har världens snabbast växande barnadödlighet (50 procents ökning sedan 1990). Och så aidskatastrofen, som nu är på väg mot världsrekord i andel föräldralösa barn i Zimbabwe. Dessutom smittas 100 små barn varje dag av hiv. Barnen drabbas hårt
En miljon barn är föräldralösa i ett land med en befolkning ungefär som Sveriges. 1990 hade man Afrikas bästa hälsovård och skolsystem - nu är det slaget i spillror av samma regim som byggde upp den. Men barn är inte siffror. Barn är människor med drömmar mitt i eländet. Lillian, 13 år, hämtar vatten i en brunn klockan sex på morgonen. Så skall hon bära hem vattnet, göra en brasa, laga mat till småsyskonen och sedan gå ett par kilometer till den enkla skolan för att hinna i tid till första lektionen. Lillians liv speglar idag många föräldralösa flickors liv i Zimbabwe. Barnens situation borde alltid vara den viktigaste utgångspunkten när FN och omvärlden ställer krav på mänskliga rättigheter. Alla barn har rätt till utveckling och ett värdigt liv - i Zimbabwe likaväl som i Sverige. Att drömmar kan bli verklighet.