Befruktade ägg tillhör juridiskt också mannen, inte bara kvinnan
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Äggdonation vid barnlöshet är något Malin Dahlström förespråkar som investering för framtiden och det med ideologiska förtecken.
Det går alldeles utmärkt att polarisera och sätta äggdonation i förhållande till föräldralösa barn och den löpande befolkningsexplosionen om vi skall tala om investering för framtiden, som Malin Dahlström gör.
I adoptionsideologin som fanns på 70-talet låg inte tanken på ögon och hårfärg, utan viljan att öppna den egna familjen för andras barn. Att ge barn från fattiga kontinenter ett hem. Idag finns långt fler föräldralösa barn tack vare Hiv/aids epidemin.
Gränserna för liv och död
Adoption är också en investering, som betalar tillbaka och ett alternativ till äggdonation. Men, i beslutet att adoptera barn utgår man från ett barn, som redan existerar utanför ens egen kropp. Adopterade barn är också andras barn.
Den barnlösa familjen förespråkar biologiskt arv, när de önskar en biologisk pappa och äggdonation, inte jag, som Malin Dahlström vill låta påskina. Jag talar om gränserna för liv och död i första hand, men också om mänsklig individualism och själviskhet i nutid.
Malin Dahlström använder sig av värdeladdade ord som "skrämmande utveckling" och "fruktan", när jag inte köper hennes entusiasm för äggdonation och teknikutveckling som mänsklig framgång.
Det är riktigt att äggdonation är en investering för framtiden och var görs flest äggdonationer just nu, om inte i Ryssland. En kvinna kan ta vem som helst i handen och förklara att det är en väninna som ställer upp. Om det innebär en ekonomisk handel av ägg eller idealism och frivillighet vet vi väldigt lite om idag.
Snart dyker artikelserier om äggdonationer upp från forna öst likt reportagen från Danmark om ensamstående och lesbiska kvinnor, som gör inseminationer.
Bäst föredatum på infrusna barn
Jag hävdar fortfarande att äggdonation är en etisk fråga och inte bara ett svar på en barnlös familj. Jag är helt övertygad om att det finns regler kring äggdonation, men befruktade ägg tillhör inte ensamt kvinnan, som fostret i kvinnans mage gör vid aborter. Befruktade ägg tillhör juridiskt också mannen.
Regler säger att embryon får lov att sparas en viss tid, javisst. Men om du mött ett litet barn som väckts till liv ur det infrusna rummet och vet att där finns syskon som faller för strecket, bäst föredatum, då handlar det inte om arv och miljö, utan om etik.
Var går gränserna för liv och död är min fråga och vem skall få avgöra det? Idag vet man också att barn när de får vetskap om att de har fler föräldrar, biologiska föräldrar, att barn får ett omåttlig behov av att söka upp den biologiske föräldern, vare sig de nu vuxna barnen är adopterade eller tillkomna via donation.
I behovet finns inte bara önskan om att se kroppsform eller hårfärg, utan lika ofta behovet att ställa den biologiske föräldern till svars.
Hur skall äggdonatorn hantera ett sådant möte? Säga till han/henne att du var min investering?