Berättigad upprördhet
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Jag har full förståelse för att sudergutarna just nu är upprörda sedan det skyltats med 70 som högsta tillåtna hastighet på väg 142 från Fidekorset och söderut, med undantag för de motiverade 50-begränsningarna bland annat genom Burgsviks samhälle. Samma upprördhet har förekommit tidigare vid flera tillfällen, och i de flesta fall utan att Vägverket har ändrat sig.
Det enda exemplet på en ändring - som jag kan dra mig till minnes - är när kustvägen vid Tofta södra inte fick permanent 70-begränsning utan endast under sommarmånaderna. Att jag personligen tycker att även sommarbegränsningen på den här sträckan är överdriven är bekant för de flesta som regelbundet läser denna sida.
Motiveringen till begränsningar sägs vara att vägen är smal och att sikten inte är tillräckligt lång. Går man enbart efter detta förstår jag inte varför vare sig den nu aktuella suderbegränsningen eller den vid Tofta södra har kommit till. Här motsvarar bredden på vägen vad som gäller på andra håll och här är det god sikt. Vissa sommarbegränsningar är givetvis motiverade men om inslaget av omotiverade blir alltför många så minskar också respekten för hela systemet.
Den ökning av trafiksäkerhet som man trott sig vinna genom att sänka högsta tillåtna hastighet får därför en helt motsatt effekt. Detta är inte ett hugskott från oss vardagstrafikanter utan där har vi medhåll från många som är verksamma i trafiksäkerhetsarbetet.
Vi måste protestera högljutt när de omotiverade begränsningarna dyker upp. Ibland kan det nämligen hjälpa.