LEDARE: Beslutet är gynnsamt för Gotland

Emellanåt är det omöjligt att få andra att förstå det som man själv tycker är en självklarhet. I går kunde vi uppleva det i kommunfullmäktiges debatt om en eventuell gasledning från Ryssland till Tyskland och kontraktet med gasbolaget Nord Stream om att bygga ut hamnen i Slite. Majoriteten tycker att frågorna inte skall blandas samman, utan att man kan vara motståndare till gasledningen men ändå säga ja till hamnen. Detta eftersom det i hamnkontraktet inte finns någon villkorad koppling till gasledningen.
Men onekligen bygger Nord Stream om hamnen i Slite i förvissning om att få tillstånd till sin gasledning på Östersjöns botten. Att då säga ja till detta kontrakt vill minoriteten se som dubbelmoral. Där ser man nämligen inte det som två skilda frågor utan något som hör ihop. Inte minst om man ser vilka signaler som ett ja till hamn sänder ut.

Dessbättre blev det en klar majoritet för hamnkontraktet. 42 röstade för och 19 emot, där det främst var sex moderater under ledning av Rolf K Nilsson, som ju hela tiden agerat starkt mot all gotländsk inblandning i det här projektet, som röstade på olika sätt i de två frågorna. Men också Amy Öberg (fp) hade skilda röstningar liksom de sex moderaterna. Roland Norbäck (v) hade en omvänd skild röstning med nej till gasledning och ja till hamnavtal. Hans-Erik ”Kea” Svensson (s) var nejröstare i båda fallen liksom Bror Lindahl (fp). Samtliga miljöpartister röstade emot i båda frågorna liksom sex av de sju vänsterpartisterna.
Sammantaget innebär det att endast centerns och miljöpartiets partigrupper var eniga och konsekventa i sina röstningar, men då på var sin sida. Dessutom var den ensamme kristdemokraten Yngve Andersson på ja-sidan i båda röstningarna.
Den stora sprickan i frågan hittar vi alltså i moderatgruppen och när man läser Solveig Artsmans i förväg skrivna reservation till beslutet blir man onekligen fundersam. Vad menar hon med sin första motivering, som går ut på att det är en gåva och dessutom av den storleksordningen att framtida beslutssituationer kan medföra jävssituationer? Det skulle ha varit klädsamt om hon förklarat denna motivering från talarstolen i stället för att när hon hade ordet inskränka sig till att ge sitt stöd för partikamraten Rolf K Nilssons avslagsförslag som tidigare framförts från talarstolen.
Vad Rolf K Nilsson tycker i den här frågan har vi sett många bevis på under ärendets gång. Han ser gasledningen som ett sätt för Ryssland att bygga upp en aggressiv utrikespolitik. Den här gången lät han dock bli att uttala sina teorier om framtida militära hot. När han sagt det förut har jag betecknat det som en överdriven rysskräck som jag trodde vi för länge sedan lämnat bakom oss. Vilka motiv som Lars-Erik Benneck, Ivan Anderzon, Per-Anders Croon och Lena Simonsson hade för sitt nejröstande fick vi aldrig motiverat.
Det mest välgörande i den här debatten var att gruppledarna för de två största partierna, Eva Nypelius för centern, och Björn Jansson för socialdemokraterna, var rörande eniga i de stora dragen. Och det gällde i båda frågorna. Låt vara att Björn Jansson i sin grupp hade en rebell i Hans-Erik Svensson, som röstade nej i båda fallen. Hans-Erik Svensson har motiverat sin inställning nu en tid, men avstod från att begära ordet i någondera av delarna i debatterna.
Mot bakgrund av röstningen tror jag inte att man kan plocka fram det gamla antipolitiska talesättet om partipiska. Visst röstade alla centerpartister på samma sätt. Men det gjorde ju också miljöpartisterna, om än i motsatt riktning. Om det i så fall är partipiska åt ena håller så borde det rätteligen vara det också åt det andra.
Min förhoppning är att de ledande i partigrupperna har haft välmotiverade argument för de ståndpunkter som nu de enskilda ledamöterna intagit. Men det är väl för mycket att hoppas på att denna pedagogik skall kunna få alla att inse att det är två frågor som står skilda från varandra och att Gotland inte som kommun har någon egentlig möjlighet att ”lägga in veto” mot det som styrs av internationella konventioner. Visst skall man kunna framföra sin åsikt och det har kommunen också gjort genom skrivningen till Naturvårdsverket i ett tidigare skede, ett yttrande som av tidsskäl fick undertecknas endast av kommunstyrelsens ordförande Eva Nypelius och regiondirektören Bo Dahllöf, men som sedan anmäldes för kommunstyrelsen utan att någon då protesterade.
Sedan kan givetvis enskilda politiker agera för sin sak liksom enskilda partier eller organisationer. Men man skall vara medveten om att det rör sig om tolkningar av internationella avtal och där finns, som så riktigt påpekades, inte en helt enhetlig linje. Men när man tar rysk television som sanningsvittne i frågan i sin strävan för motstånd till gasledning i ena stunden för att i nästa mer eller mindre i klartext uttala sin skepsis om att man kan lite på ryssar så är det också ett sätt att debattera med dubbelmoral. Åtminstone med mitt sätt att se på frågan.
Jag är övertygad om att det beslut om hamnavtalet som togs är gynnsamt för oss gotlänningar. Här får vi hamnen i Slite renoverad till hög standard utan några andra villkor än att Nord Stream under två perioder på sex månader inom loppet av tre år skall låta den vara logistikhamn för gasledningsbygget, ett bygge som i så fall har visat sig klara alla tänkbara prövningar i tolkningsfrågorna. Och om gasledningen inte blir av så har vi ändå en utbyggd hamn, utan att ryssarna ställer framtida krav. Kom ihåg att bolaget Nord Stream till 49 procent ägs av andra ägarintressen än ryska.

Ledare: Beslutet är gynnsamt för Gotland