Betyg - vad ska det tjäna till?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Nina Björk gör i söndagens DN-krönika (27/1 2008) ett ångestfyllt inlägg inför sitt barns första skolår, då det ska "bedömas, mätas och granskasduger, duger inte." Samma typ av inlägg skrev jag här i Folkbladet för snart 30 år sedan. Tiden går, men de mänskliga villkoren förändras inte i grunden.
Vi vill ju alla att våra barn inte skall utsättas för orättvisor och påfrestningar, kunna leva sitt liv i tryggt hägn inom familjen. Men samhället väntar där utanför, det vet vi och det fyller oss med oro.
Arbetet bakom betygen
Men vår telning måste likväl släppa handen och gå sin egen väg. Kulturen kräver uppoffringar. Paret, familjen kan vara en lycklig enhet, men kulturen kräver mer, kulturen kräver en gemenskap.
Det fordras inte bara egoism för att bli lycklig, det fordras också altruism. Samhället byggs som en gemenskap, en enhet av många.
Skolan spelar en viktig, kanske avgörande roll i det samhällsbygge, som skall ha allas bästa för ögonen. Familjen som inte öppnar sig mot världen, inte förmår älska sitt barn, även om det inte förmår prestera på topp skriver egentligen under betygets dom. Kärleken kan inte villkoras av betyg. Betygen är inte den viktigaste delen av skolans verksamhet, utan det är allt det dagliga arbetet bakom betygen. Elevens och lärarens samlade ansträngningar för att förvärva och förmedla kunskap och social fostran, grunderna för kultur och mänsklig civilisation.
Det trygga barnet klarar också en motgång om föräldrarna gör det. Barnet är mitt avtryck i världen, men är också en självständig individ och en del av en helhet med mål, som ligger utanför den enskilda människans narcissistiska lycka, ett mål som ser till förmågan att leva i en kulturell gemenskap.
Mitt barn kan inte ses som en privat leksak, det är också en samhällelig tillgång. Ofta är det folk som är avundsjuka och missundsamma som tycker att betyg är en farsot, sådana som inte kommit över en egen upplevd orättvisa (nog så smärtsamt).
Uppmuntrar och stimulerar
Men det går inte att bortse från att betyg också har en positiv sida, att det uppmuntrar och stimulerar. När betyg diskuteras är det önskvärt att inte bara betygens vara diskuteras, utan också vad betygen kan tjäna för syfte.
Om betyg bara vore för att göra barn illa, så skulle vi naturligtvis avskaffa dem. Men också kunskapen om betyg utvecklas. Cathrin Taylor heter en amerikansk professor, som pekat på att en stor del av västvärldens problem med sina skolsystem - betygsättning är alltså inte bara ett svenskt problem - hänger samman med att betyg sätts utifrån oklara grunder.
Det är alltså inte betyget som sådant som är problemet, utan hur det sätts, det vill säga hur kunskapen mäts. Betyg måste sättas utifrån en kvalitativ bedömning med väl (i förväg) kända mål och krav och att det finns ett gott och nödvändigt syfte.
Det innebär alltid en svår påfrestning att se sitt barn inte riktigt räcka till i konkurrensen, men jag överger inte mitt lilla barn för att hon inte "duger" i något avseende och mitt barn som vuxen överger inte mig, när jag inte längre "duger".
Den goda pedagogiken viktigast
Det är ju det som är den samhälleliga vinsten med den utveckling, som innebär att vi ersatt den enskildes makt och godtycke med sociala förhållanden, som bygger på det gemensammas makt.
Om läraren är en god och positiv individ (hjärta) och har förmåga att använda kunskapsmätning på ett systematiskt sätt (hjärna), så är hon också med ganska stor säkerhet den mest väl lämpade att bedöma mitt barns prestationer.
Fostran är mitt ansvar, men också samhällets. Betyg är bara ett hjälpmedel. Den goda pedagogiken är själva instrumentet.