Billigare att bo, svårare att bo kvar
Foto: Ingvar Karmhed/SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Lågkonjunkturen blir djupare, varslen fler än på mycket länge och orderingången sjunker. Det enda ljuset, enligt Riksbanken, är att oljepriset och kronan sjunkit. Men lågt oljepris är förstås miljömässigt snarare ett problem än en möjlighet.
Riksbanken säger också att den kanske kommer att sänka räntan ytterligare under detta år. Reporäntan är efter dagens besked en procent. Sänker de den ytterligare så närmar vi oss noll i reporänta. Då är räntevapnet förbrukat.
Risken med för låg ränta är att människor förköper sig. Om det bara kostar netto 180 kronor för varje 100 000 kronor man lånar är det lätt att förlåna sig. Om, eller snarare när, räntan stiger med tre procentenheter är räntekostnaden för 100 000 extra husköp 360 kronor i månaden, amortering borträknat.
Detta är en av finanskrisens i USA orsaker. I USA gick det att låna utan marginaler, när reporäntan var närmare noll. När räntan sedan steg hade folk inte råd att bo kvar, och hela husmarknaden rasade. Sen finns det i USA ett mycket märkligt system där banken är ansvarig för lånen, inte individen. Så klarar man inte av att betala lämnar man husnyckeln till banken och går därifrån skuldfri.
Nu befinner vi förstås inte riktigt i den amerikanska situationen i Sverige och lågkonjunkturen handlar om mycket mer än bara bostadsmarknaden. Vi var ganska starkt rustade innan världsekonomin brakade. Den stora risken är att om många varsel leder till arbetslöshet så kommer bostadsmarknaden att rasa av helt andra skäl än att människor överbelånat sig.
För utan lön spelar det liten roll om räntan är låg eller hög. Det blir svårt att betala oavsett.
Lågkonjunkturen gynnar de som får behålla jobbet. De har fått rejäla skattesänkningar genom jobbskatteavdraget och nu sänks räntan för dem som har lån. Regeringens arbetslinje har fått mycket kritik - men när regeringen tillträdde 2006 var det helt rätt väg att gå. Att öka skillnaderna mellan att leva på bidrag och jobba är ett effektivt sätt att få människor att söka upp arbetstillfällen snarare än att passiviseras.
Däremot bör regeringen nu ta sig en funderare på om det verkligen ska vara så stor skillnad mellan a-kassa och jobb. Självfallet ska a-kassan inte ge så mycket att människor åter passiviseras i sitt jobbsökande, men tillräckligt för att motverka delar av lågkonjunkturens grymmaste verkningar.