BRIS visar att många barn och unga mår dåligt i Sverige
Ingela Thalén är ordförande i BRIS, som kommit med en skrämmande rapport. De unga har tre teman i sina kontakter med BRIS: familjekonflikter, skolan samt mobbning och trakasserier. Allt detta kan leda till psykisk ohälsa.
Foto: Maja Suslin / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det känns inte som att någon bryr sig eller tycker om mig längre. Känns som att jag bara är i vägen. Jag har börjat skära mig, för jag är ledsen varje dag och natt. (Flicka, 14 år).
Två mejl till BRIS.
Man får ta ett djupt andetag innan man börjar läsa årets BRIS rapport. Och ett ännu djupare andetag när man slutat efter 50 sidor. Är det så här det ser ut i Sverige idag? Ja, alltför många barn och unga har det jobbigt. Alltför många mår dåligt. Något måste göras.
Brist på vuxenkontakter
Det tycks vara en skriande brist på stöd i skolan för dem som har behov av någon att prata med, att luta sig mot. Det tycks vara en skriande brist på vuxenkontakter och vuxenstöd i barns och ungas vardag.
Men det finns en möjlighet att få stöd. Barnens Hjälptelefon (0200-230 230) och BRIS-mejlen (www.bris.se) blir många barns och ungas livlina och räddningsplanka.
Här kan man få säga som det är och få utlopp för kaotiska tankar. Någon lyssnar, någon förstår. Även vuxna kan få stöd numera genom Vuxentelefonen (077-150 50 50). BRIS blir ett andrum.
11551 stödjande samtal med barn och unga noterades 2007. Därtill 21401 mejlkontakter. Medelåldern på dem som kontakter BRIS är 14 år. 79 procent av kontakterna är med flickor. Pojkarna har uppenbarligen svårare att sätta ord på vad man känner, men problemen bedöms vara lika stora. Många killar tycker att det är "fjolligt eller bögigt" att tala om känslor. Hur råda bot på det?
Tio procent har självmordstankar
Många barn och unga mår alltså dåligt idag. Tio procent går i självmordstankar. Det är ingen bra start på det som skall bli Livet.
Även i andra sammanhang har det tydligt visats att den psykiska ohälsan bland barn och unga ökar i vårt land. I många länder är det än värre, men 10-15 procent ohälsa är inte acceptabelt. Inget barn skall behöva ha det så här i Sverige.
BRIS statistik pekar på tre teman som mest tas upp i kontakterna: familjekonflikter, skolan samt mobbning och trakasserier. Allt detta kan leda till psykisk ohälsa.
Familjekonflikter handlar om våld och övergrepp, som barnen blir vittne till eller själva utsätts för. Här kommer också missbruk inom familjen in, som barn ofta försöker dölja för omvärlden, men som påverkar dem. Mycket döljs alltså bakom fasaderna. Då blir Hjälptelefonen en räddning. En liten ö av trygghet.
Mobbningen tycks aldrig ta slut. Många skolor är förvånansvärt passiva och handfallna trots att man vet att eleverna far illa.
Det skolorna mest av allt behöver satsa på enligt BRIS är stödresurser i form av kuratorer och hälsovårdspersonal, liksom kloka vuxna som kan finnas tillhands. Att gå till socialtjänsten är för ett barn ett alltför stort steg.
Många barn och unga vittnar om att de upplever stor press i skolan och berättar om hetsen kring betygen. Det leder lätt till prestationsångest, stress och skoltrötthet. Och vad spelar det ena eller andra betygssystemet då för roll? När man läst BRIS-rapporten är det svårt att känna entusiasm inför utbildningsministerns tal om "flumskola" med förslag om skärpta betyg.
När det mest av allt behövs kraftfulla åtgärder för att förbättra skolmiljön och kunna ge varje skolelev det stöd som krävs, för att må bra och kunna gå ut i livet som en harmonisk och hel människa.
Satsa nu på en mobbningsfri skola, respekt för varje elev och stöd till de särskilda behov som finns. Gör man inte det, ja då kan man prata om "flum-skola".