Brutet löfte till studenter
Foto: Melander Karl
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Besvikelsen hos Sveriges förenade studentkårer är stor. Fullt förståeligt. Studenterna har länge krävt förbättrade villkor, men endast kommit små steg framåt. Nu förefaller det vara tvärstopp.
Förutom den indexreglerade höjningen blir det ingenting. Motiveringen från Mats Gerdau (m), ledamot i riksdagens utbildningsutskott, är att det i nuläget inte finns pengar till en höjning. Notera att detta sägs under rådande högkonjunktur.
Visst är det underligt hur olika man kan prioritera? Den borgerliga regeringen anser sig "ha råd" att avskaffa till exempel förmögenhetsskatten, en åtgärd som gynnar få, men skapar stora hål i statskassan. Detta istället för att satsa på studenter, som är en del av Sveriges framtid.
Sverige har länge varit en välutbildad nation, akademiker från Sverige efterfrågas internationellt. Ett sådant varumärke har Sverige inte råd att förlora.
Studenternas villkor är i många avseenden bedrövliga. Hyran för studentbostäder är ofta högre per kvadratmeter. Den oumbärliga litteraturen mycket dyr.
Faktum är att en del studenter efter att hyran och livets nödtorft är betald har mindre att leva på än rådande socialbidragsnorm. Denna ständiga oro för sin ekonomi som många studenter bär på inverkar självfallet också på deras studieresultat.
Det här är dessutom i allra högsta grad en klassfråga. Vårt nuvarande studiestödssystem möjliggör för alla, oavsett bakgrund, att studera på högskolenivå.
I takt med att studenterna får sämre ekonomiska villkor, slås fler och fler, från mindre bemedlade familjer, ut.
När studiestödet inte räcker till och föräldrarna inte förmår skjuta till det som saknas, tvingas man i värsta fall sluta studera. Tråkigt nog är större delar av oppositionen helt tyst när frågan dryftas i media.
Höjt studiemedel är en satsning på framtiden. Att satsa på studenter och deras livsvillkor är en investering vars vinster inte ens går att överblicka. Den borgerliga regeringen väljer dock att inte ta sig råd till detta.
Därmed tar man sig också råd att underblåsa gamla strukturer där utbildning är en klassfråga. Det är svårt att tro att vi just trätt in i år 2008.