Bush är en lam anka på utflykt
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Pratade kondomer med påven
De europeiska ledarna tog artigt emot Bush, men beklagade knappast att fotbolls-EM överskuggade handskakningarna. Den ende som verkade förtjust över besöket var påven Benedictus XVI. Han hade ordnat en tête-à-tête med Bush i sin vinterträdgård, där de ostört kunde tissla och tassla om gemensamma hjärtefrågor, till exempel hur man ska kunna förhindra spridningen av kondomer i Afrika.
Annars är hela det gamla hökgänget från Irakkrigets första glada dagar borta, utom Berlusconi, som tyvärr kommit tillbaka. Italienarnas politiska omdöme är vad det är. Tony Blair ägnar sig åt religiösa grubblerier, medan hans efterträdare Gordon Brown får betala priset för kolonialkrigen i Afghanistan och Irak och vidhängande terroristjakt med opinionssiffror, som inte är mycket bättre än Bushs. Den lama ankan kan inte ha blivit muntrare av att EU-USA-toppmötet i Ljubljana mest handlade om klordränkta kycklingar. Bush har aldrig förstått sig på Europa, och Europa har aldrig förstått sig på Bush. Nu väntar européerna lika otåligt som amerikanerna på att han ska försvinna från världsscenen, innan han ställer till med mer elände.
Själv tycks Bush ha gripits av ruelse över att hans hans eftermäle nog inte blir vad han hoppats. I en intervju i Londontidningen The Times erkänner Bush att hans språkbruk, till exempel "ta dem döda eller levande", nog kunde ha indikerat att han inte var "en fredens man", utan tvärtom en "kille som var ivrig att gå i krig".
Med två påbörjade ännu oavslutade krig och ett tredje i vågskålen, lär det blir svårt för Bush att bli ihågkommen som något annat än en krigsglad president. Han får väl skylla på sin före detta nationella säkerhetsrådgivare, numera utrikesministern Condoleezza Rice, som nyligen bekände för en svensk tidning, att hon inte hade haft "en aaaning om hur svårt det skulle bli i Irak" (fritt citat).
Nytt krig mot Iran?
Det kliar uppenbarligen i fingrarna på Bush att slå till militärt mot Iran, därtill ivrigt påhejad av israelerna och vapenlobbyn i Vita huset. Men ingen tror längre på hans påståenden om att Iran är i färd med att utveckla kärnvapen, inte ens USA:s underrättelseorgan, som i en rapport i december fastslog att Iran skrotade sina kärnvapenplaner redan 2003.
Vad Bush kan och försöker göra, är att bakbinda sin efterträdare i Irak. USA förhandlar med den irakiska regeringen om ett avtal (Status of Forces Agreement, Sofa) som ska säkra de amerikanska truppernas framtid i Irak när FN-mandatet löper ut vid årsskiftet. Avtalet, som bland annat ska ge de amerikanska soldaterna och legoknektarna åtalsfrihet i Irak, möter starkt motstånd i Irak och Iran, men även i den amerikanska kongressen. Den demokratiska majoriteten vill ta hem trupperna så snart som möjligt, inte permanenta ockupationen.
Ett politiskt fossil
Nu finns det ingen anledning att tro att en shiitiskt dominerad, religiöst färgad regering med starka band till Iran i längden skulle acceptera att gå i USA:s politiska och militära ledband. Kolonialtiden är förbi. Bush är ett politiskt fossil, och man kan bara hoppas att han inte ersätts av ett nytt. Republikanen John McCain låter ibland som Flinta Flintstone. Men något måste väl USA ha lärt sig av åren med Bush.