Bye, bye Bush!
Foto: Ron Edmonds
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Den här gången har det känts som denna, övergångstid, aldrig skulle ta slut! Sak samma med George Bushs presidenttid. När han nu håller presskonferens, bjuder på lunch i Vita Huset eller - som natten till fredag svensk tid - håller tal till nationen, är det dock äntligen för sista gången. Mänskligt att döma.
Det finns de som tycker annorlunda. Den person som låg bakom Bushs båda valsegrar, den tidigare chefstrategen Karl Rove, är en. Återkommande, bland annat vid sitt framträdande i Almedalen i somras, har han förutspått att uppfattningen om George Bushs presidenttid kommer att förändras.
Andra, och vi sällar oss helt klart till dem, gör bedömningen att Bush är en av de allra sämsta presidenterna i USA:s historia, om inte den sämsta, och så kommer det att förbli. En president så impopulär att det väckte glädje hos partikamraterna när han valde att inte närvara vid partiets nationella konvent i S:t Paul i september. Och när de rekordlåga opinionssiffrorna nu stigit något anses förklaringen vara att hans tid snart är ute!
För såväl inrikes- som utrikespolitiskt kan inte George Bushs åtta år på presidentposten beskrivas som någonting annat än ett misslyckande. På det internationella planet har han inte uppnått någonting. Han hyllas i vissa sammanhang för insatser mot aids-bekämpningen i Afrika. Det är sant men detta måste vägas mot alliansen med Vatikanstaten mot användning av preventivmedel och hans motstånd mot sexualundervisning.
Misslyckandena är desto fler. Från den katastrofala felbedömningen att invadera Irak till avvisandet av Kyoto-protokollet, alltför mycket "gör det själv" i den internationella politiken och avståendet från att sätta press på Israel i Mellanösternkonflikten. Det är inte att undra på att efterträdaren, Barack Obama, hälsas välkommen med öppna armar av en hel värld. Ryssland möjligen undantaget!
När George Bush valdes första gången 2000 var det med ett ambitiöst inrikespolitiskt program. Han i stort sett upprepade sina förslag inför valet 2004 och hävdade, inte helt utan rätt, att dessa nu hade starkt stöd och skulle genomföras. Av detta blev inte mycket.
Bush har genomfört stora skattesänkningar, framför allt för de bättre bemedlade, en ambitiös utbildningsreform (No child left behind) och förbättringar när det gäller läkemedel till äldre. Men i övrigt är det rader av misslyckade reformer han kommer att förknippas med. Av immigrationsreformen blev intet, sak samma med delprivatiseringen av pensionssystemet. Budgetunderskottet är gigantiskt, ekonomin på katastrofens rand (allt kan dock inte skyllas på Bush) och tillväxten inget att yvas över.
Till detta skall så läggas vad som, möjligen något orättvist, uppfattas som Bush-administrationens allra största misslyckande inrikespolitiskt: orkanen Katrina. Skriver orättvist därför att ansvaret för missgreppen också måste läggas lokalt och att en stor del av uppfattningen formats av en olycklig bild på George Bush tittande ned på katastrofområdet från sitt presidentplan.
Själv vill Georg Bush säkert gå till historien som den som skyddat USA från nya utländska attacker. Och visst har han rätt i att några sådana inte inträffat på amerikansk mark sedan 11 september 2001. Men det gjorde det heller inte under de nästan 60 åren från Pearl Harbor-attacken 1941. Så inte ens detta - till höga kostnader, såväl ekonomiskt som från integritets- och rättssäkerhetssynpunkt, - är en otvetydig framgång för George Bush presidentperiod. Skönt att den äntligen är över!