Clinton bäddar för ny Bush
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det går lika gärna att beskriva resultatet som en framgång för medtävlaren Barack Obama, som hämtade in hälften av Clintons försprång i opinionen för några månader sedan.
Inte heller ändrar Clintons seger annat än mycket marginellt valmatematiken. Barack Obama har fått flest röster röster i primärvalen och har en närmast ointaglig ledning när det gäller antalet folkvalda delegater till partikonventet i sommar. Ska Clinton få chansen att ställa upp mot republikanen John McCain i höstens presidentval, blir det med partibossarnas hjälp. Inte med en majoritet av det demokratiska fotfolket i ryggen.
Vad som helst för att vinna
Men vad värre är: För att vinna Pennsylvania, har Hillary Clinton tvingats befästa bilden av sig själv som en politiker som säger och gör vad som helst för att vinna. Hon har utmålat Obama som en "elitist" och spelat på klass-, köns- och rasskillnader.
Hon har i värsta republikanska stil spelat på amerikaners rädsla, och hunnit med att åkalla allt från Pearl Harbor och den kubanska missilkrisen till Usama bin Ladin och händelserna den 11 september 2001. Allt under hånfulla uppmaningar till Obama att "stå ut med hettan i köket, eller gå ut därifrån". Något komiskt för att komma från en politiker som började med att förklara att kakbak inte var något för henne.
På det utrikespolitiska området är Clintons främsta merit att hon röstade för kriget i Irak - mot en majoritet av sina demokratiska kollegor i kongressen. Och att hon som presidenthustru gjorde ett antal utrikesresor som medföljande, när hon inte alltid verkar ha vetat var hon befann sig.
När det gäller krig, tycks hon inte ha lärt sig något. Under kampanjen i Pennsylvania har hon lovat "utplåna" iranierna om de anfaller Israel. Ett uttalande som är ägnat att visa att hon kan bli en lika tuff krigare som Bush och McCain om det krävs. Vem som nu värdesätter detta i dagens krigströtta USA, mer än vapenindustrin och Israellobbyn.
Varken kvinna eller färgad
Därmed inte sagt att Barack Obama inte har några svagheter. Han har sitt främsta stöd bland unga, färgade och välutbildade vita, och betraktas fortfarande fortfarande med en viss skepsis av de traditionella demokratiska arbetarväljarna, som överkörda av marknadskrafterna vacklar mellan demokraterna och republikanerna. Clintonlägret trummar nu ut budskapet till de så kallade superdelegaterna, att bara hon kan vinna denna nyckelgrupp i höstens presidentval.
Det ligger något i detta och det finns en, om än liten, risk för att Obama klappar igenom i presidentvalet, blir en ny George McGovern. Bortsett från den intellektuella framtoningen, kommer Obama att få betala ett pris för sin etniska bakgrund - alla amerikaner kan inte tänka sig att rösta på en färgad. För den delen inte heller på en kvinna, så det jämnar ut sig..
Men Obama kan också mobilisera nya väljargrupper för demokraterna bland amerikaner som vill se en verklig förändring i USA. Medan Hillary Clinton med maken Bill i bakgrunden stöter bort många och kan åstadkomma en stark mobilisering på den republikanska sidan.
Helvit manlig pensionär
Den demokratiska primärvalskampanjen som började så lovande med rekordmobilisering av väljare kan i värsta fall sluta med en förödande splittring av demokraterna inför höstens presidentval.
In i Vita huset drar då inte en kvinna eller en färgad, utan en helvit manlig pensionär med militär bakgrund som tycker att kriget i Irak kan pågå "i evighet" om det behövs för att USA ska "vinna".