Då var värnplikten en förnedring
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Däremot har jag tidigare alltid varit glad över att kvinnorna visade sig vara den vettigaste och humanaste delen av mänskligheten, då de tog avstånd från att medvetet använda våld eller att medverka till att utbilda medmänniskor till detta.
Bajonett och boxarhandskar
Kvinnorna blev inte yrkesmilitärer, med uppgift att slå ihjäl varandra, de tog också helt avstånd från den så kallade sporten boxning. Den sport som går ut på att slå motståndaren medvetslös. Men jag har fått lära mig annat! I den fulla jämlikhetens namn, så deltar nu kvinnorna i både det ena och det andra.
Vi ser våra flickor dra i fält med ränsel och bajonett på, och vi läser positiva spaltmetrar när en gotlandstös tar EM-guldmedalj i boxning! Och vi ser boxningskvinnor jubla i TV, att kvinnoboxning blivit olympisk gren!
Ja, det är väl bara att ge upp sina stenåldersuppfattningar då, eller vad säger våra kvinnosakskvinnor? Är ni inte ledsna över att kvinnorna inte längre är den klokare hälften (drygt) av mänskligheten? Är det någon som vill och orkar svara? För ett par veckor sedan berömde Eva Bofride här till höger Jan Lundgren å det hjärtligaste, för hans initiativ i bostadsfrågan. Och nu i lördags fräste hon till "haveristerna" i Destination Gotland på det bestämdaste. Som borgerlig ledarskribent berömmer hon först en från "den andra sidan", och sen klipper hon till privatkapitalet!
Fast det händer ju lite oväntade saker nu för tiden förstås. På riksplanet tar duon Reinfeldt/Borg i mot bonussystemet åt bankcheferna, så det står härliga till! Det trodde vi aldrig!
Lärt oss om nazismen
Så har Bengt Hammarhjelm blivit ledsen för att jag i min krönika från andra världskriget beskrev lite av förhållandena på det som blev hans "gamla regemente". Så här var det: Som jag skrev, så hade jag gått på Brunnsvik vintern innan, och där hade vi ett drygt fyrtiotal ungdomar från hela landet fått lära oss vad demokrati var.
Vi hade fått lära oss vad nazismen var och ville, och vi hade fått lära oss att med boende i skolans elevhem, leva i frihet under ansvar! Att sen komma hem, rycka in till en värnpliktsutbildning, där all människovärdighet togs ifrån en. Man blev ett simpelt arbetsredskap för dessa underbefäl, som dagen lång gjorde allt för att avreagera sig för den pennalism, som tydligen varit vardagsmat under deras egen utbildning. Det klarade jag inte av, utan att känna den dagliga, just förnedring, som blev mitt värnpliktsårs mesta upplevelse.
Maskerad straffexercis
Det som hade kallats "straffexercis", fick inte förekomma. Men om truppen inte hade nått dagens förväntade resultat, så tog man till "kvällsövning" istället. Jag minns ännu hur en annan pluton än den egna, fick iklädda full vinterutrustning, kappa, marschkängor, ränsel, gevär, ullvantar, och den tjocka vita pälsmössan, en julikväll varv efter varv, springa runt kaserngården.
Under såna förhållanden bedrevs vår svenska rekrytutbildning då! Ingen sa att just detta krävdes för att lära oss försvara fosterlandet!
Men nu skall jag i rättvisans namn Bengt Hammarhjelm, tala om att jag sen på lite äldre dagar, bland annat i samband med orienteringssporten, träffat och fått mycket goda vänner bland just yrkesmilitärer!
Grabbar som är hur goda demokrater som helst, vilket väl visar att detta ämne blivit ett av de stora ämnena även i den militära yrkesutbildningen! Men då, då var det för jävligt!