Dags att diskutera samarbetet mellan Facket och Partiet!
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Jag läser Tommy Gardells referat från LO-kongressen. Det är tydligt att när socialdemokraterna inte har regeringsmakten, då kan man ta ut svängarna. Det fanns tider när man på LO-håll ville gå i politisk strejk mot en s-regering, som försämrade villkoren på arbetsmarknaden.
Acceptera ingen bortre parentes
Nu kräver LO "Bort med karensdagen i sjukförsäkringen!" Man vet mycket väl, att vi har prövat det och måst ta bort det igen. Det blir för enkelt att stanna hemma en dag, om det inte kostar något. Och det blir för dyrt för staten.
"Fackföreningsrörelsen kommer aldrig att acceptera en bortre parentes i ersättningsnivån i a-kassan." Den socialdemokratiska regeringen var på väg att genomföra begränsningar i rätten att leva på a-kassa under obegränsad tid. Nu har en borgerlig regering genomfört det, och det är förståss lättare att slå på den.
LO-kongressen beslutade kräva att riksdagen skall skjuta upp godkännandet av EU:s nya författning. Det finns så många EU-kritiska i de fackliga leden. Men socialdemokraternas gruppledare i riksdagen, Sven-Erik Österberg, sa tvärt NEJ. Sverige är med i EU, och vi är med i arbetet på att utveckla unionen, inte sitta bak på vagnen och klaga.
Några exempel för att visa att det är på tiden att det nära samarbetet mellan Facket och Partiet diskuteras på allvar. Det fanns en tid när samverkan var självklar och nödvändig. När den stora massan av arbetande människor i Sverige saknade de flesta mänskliga rättigheter: rösträtt, föreningsrätt, social trygghet. Det skaffade man sig genom att arbeta politiskt och förändra lagstiftningen.
Mäktigaste maktfaktorn
Idag är den samlade svenska fackföreningsrörelsen den starkaste i världen och vårt lands mäktigaste maktfaktor. Moderaterna insåg det. Det går inte att regera Sverige mot Fackets vilja. Tyvärr räckte det inte att kalla sig "det nya arbetarpartiet". Deras politik bygger ändå på större eget ansvar för den enskilde. Medan fackföreningarna kräver kollektiva rättigheter. Socialdemokratin är inte riktigt bekväm med situationen. Mona Sahlin får vara försiktig att lova alltför stora återställare. Det är inte enkelt att gå ut i en valrörelse och tala om högre skatt. Vänstern kan göra det, eftersom de vet att de aldrig får eget ansvar för ekonomin. Ändå har deras löften inte lockat så många.
Det är naturligt och helt rätt att Facket arbetar för sina medlemmar och ställer deras krav. Men det är inte självklart rätt, att ett politiskt parti skulle vara bundet till vissa särintressen. Ett parti som vill kunna ta ansvar för landet, måste kunna se bredare än så. Få s-märkta landstings- och kommunalråd kunde helhjärtat stödja sjuksköterskornas krav på högre lön. De måste ju se till alla andra grupper också. Och till folkets vilja att betala skatt.
Ideologi för hela befolkningen
Socialdemokratin tvingades släppa kollektivanslutningen till partiet. De flesta partimedlemmarna försvann då. Just nu, i oppositionsställning, skulle det kunna vara läge för ett mer självständigt socialdemokratiskt parti. Vi har en ideologi att bygga på, som gäller för hela befolkningen. I ett fritt samhälle måste politiken hela tiden balansera de starka individernas krav på möjlighet att fritt utvecklas mot de svagares rätt till ett värdigt liv.
Hur långt kan man tänja solidariteten, utanför de egna intressena? Det är en utmaning för ett socialdemokratiskt parti.