Dags bilda klubb för ölsprutare?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Frågan om hur gästerna på stadens krogar beter sig är kanske inte först och främst politisk utan polisiär men det handlar också om en ordningsfråga som ju är politisk.
Både polisen och politikerna tycker att det är ett ordningsproblem när kroggäster häller ut alkoholen istället för att inta den. Skulle gästerna inta samma mängder de häller ut skulle det förvisso vara ett kanske ännu större ordningsproblem.
Krogägarna vars gäster tycker det är högsta beviset på ens värdighet att hälla ut dyr champagne, tycker inte att det är något problem över huvudtaget. Tobbe Larsson på Kallbadhuset har aldrig hört några gäster klaga över att de blir neddränkta i klibbiga mousserande drycker, tvärtom är det en viktig del i etablissemangets image.
Måhända att alla inblandade tycker att champagnesprutande är höjden av underhållning. Det är också lätt att lägga en moralisk aspekt på det hela, man ska inte drälla och man ska inte slösa med pengar.
Det rycker i min moral också men varken min eller någon annans moral har med detta att göra. Frågan är vari problemet ligger och om det finns någon anledning för politikerna att lägga sig i.
En aspekt är den resursförstöring som sker när fastigheten skadas av att bli ständigt indränkt i vätska. Golvet på Gutekällaren började svikta efter alltför många champagneduschar.
Gutekällaren är privat.
Kallbadhuset ingår som en del i kongresshallskonceptet. Kongresshallen byggdes som alla vet med allmänna pengar och EU-bidrag. Här finns således en anledning till allmänhetens och politikernas eventuella inblandning i hur fastigheten förvaltas.
Men framför allt tycker jag att det handlar om att ordningsregler ska gälla lika. Inte sättas åt sidan för att någon tjänar multum med stålar på att låta folk bete sig som svin.
Annars tycker jag att vi startar en ny rörelse där det roligaste man kan göra är att spruta öl på varandra. Effekten torde bli exakt densamma så länge alla håller med om att det är roligt: man blir dyngsur och klibbig.
Skillnaden är så klart att det inte är lika lukrativt för krogägaren att sälja ölflaskor för 50 kronor som att kränga skumpa för två-tre tusen kronor stycket.
Men det kan väl inte vara det som är det avgörande?