Dags för Hillary Clinton att lämna?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Som efter sex år i vietnamesiskt fängelse vet vet mer om misslyckade kolonialkrig än de flesta, men som ändå lovar att USA ska stanna i Irak 100 år till om det behövs.
En kvinna eller en färgad man
Medan republikanerna satsat på ett säkert kort, en helvit konservativ gubbe, har demokraterna tagit sig an två utmaningar samtidigt: att lansera antingen en kvinna eller en färgad man som kandidat i höstens val.
Det har lyckats till den grad att de demokratiska primärvalsväljarna inte kunnat avgöra om de vill ha Hillary Clinton eller Barack Obama.
Ingen av de två kommer att få tillräckligt med delegatröster i de återstående primärvalen för att säkra en majoritet på partikonventet i Denver i augusti. Troligen inte ens om de underkända valen i Florida och Michigan skulle göras om.
I stället tar partietablissemanget i form av de 796 "superdelegaterna" över och förvandlar en ovanligt öppen och demokratisk process till ett kohandlande bakom slutna dörrar.
Superdelegaterna är demokratiska kongressledamöter, guvernörer, före detta presidenter och andra ledande demokrater, nationellt och på delstatsnivå. De kan rösta som de vill, och har ofta egna intressen att bevaka.
De vill ha en presidentkandidat som kan ge dem draghjälp i just deras hemstat eftersom det också hålls kongress- och delstatsval i höst. Och det behöver nödvändigtvis inte vara den kandidat som fått flest röster nationellt.
Etablissemangets kandidat
Det här bäddar för bråk och bakslag, och i förlängningen en ödesdiger splittring av det demokratiska partiet. Barack Obama är så här långt valets obestridlige vinnare - räknat i avgivna röster, delegater och antalet vunna delstater. Skulle "superdelegaterna" fälla avgörandet till Clintons fördel, riskerar man en debatt om hela primärvalssystemet och demokratin i partiet.
Hillary Clinton är etablissemangets kandidat och har i huvudsak bara vunnit där den demokratiska apparaten är stark.
Väljs hon till presidentkandidat mot de folkvalda delegaternas röster, kommer hon att att framstå som en ren partikandidat. Hon har redan idag svårt att nå utanför de demokratiska leden, och bär dessutom en tung börda i form av en före detta president på ryggen.
Ännu allvarligare är att demokraterna riskerar ett kraftigt bakslag bland de unga och färgade väljare som slutit upp bakom Obama. Att det demokratiska primärvalet alltmer kommit att följa ras- och könslinjer, var kanske oundvikligt.
Men Clintonlägret har gjort det etter värre, med flera uttalanden som kunnat tolkas som att man anser att Obama bara går hem bland färgade. Man har också diskret spelat ut "hispanics" mot färgade.
Hillary bästa överbefälhavaren
Hillary Clinton har samtidigt blåst upp sig som den enda tänkbara överbefälhavaren, som i reklamsnuttarna svarar i Vita husets telefon mitt i natten och räddar nationens säkerhet.
Även det budskapet är riktat mot den "oerfarne" Obama, som i motsats till Clinton aldrig röstat för Irakkriget. Clinton hade varit mer trovärdig om hon inte fallit undan för Bushs utpressning 2002.
Som det idag ser ut, finns det bara en chans att rädda det demokratiska partiets sammanhållning och en seger för demokraterna i presidentvalet.
Det är att Hillary Clinton drar sig ur primärvalsstriden. Men det kommer hon inte göra, lika litet som hon skulle acceptera att bli vicepresidentkandidat åt Obama.
Så striden lär gå vidare, till republikanernas förtjusning.